Kristian Horn

38 år

från Jönköping

Dagbok

Dagbok - Juni 2006

« Tillbaka till dagböcker

Torsdag den 15 Juni 2006

Promenad i Polen

Jag fann mig själv hängandes över ett metalräcke, spejande in över kyrkogården. Jag visste att jag egentligen inte var välkommen, guds barn är inte vana att en sådan som jag går och vanärar deras sista viloplats. Modig, som jag ser mig själv, vågade stå och hänga över räcket. Det finns något magiskt med en kyrkogård, något ofattbart. Små kapitel av världens historia samlade på en plats. Man kan nästan hör deras röst tränga sig genom tid och rum bara för att inget ska upphöra att existera. Här i polen, glöms ingen. Alla gravar var täckta med blommor, så som om de alla vore helgon. Även ett barn; född 1949, död 1949 hade ny plockade blommor vid sin sida. Här vill jag dö. Tror jag. Jag har alltid fantiserat ihop att jag vill bli ihågkommen, men varför? Kanske för att min röst ska tränga ut ur min grav så att jag fortfarande existerar. Stackars krakar som ska få vila brevid mig, det om något, ska få dem att vrida sig i graven. Blickarn av de anhöriga träffade mig och jag kännde mig genast obekväm, de tvingade mig in i lungt. Jag och min vän vandrade genom raderna av minnen och lät oss omslutas av mystiken. Vi iaktog en ros av plast, och aldrig har jag önskat att något varit mer äkta än den. Den var fulländad vacker. Avgaserna från staden hade färgat alla kronbladen gråa, och in i det sista övertalade jag mig att den var äkta. Tyvärr kunde mina fingrar inte hålla sig från denna skönhet och jag var tvungen att röra den vackra rosen. Förråd, insåg jag att det var plast. Enligt biblen är alla lika inför döden, men här finns en skilnad. I vacker marmor ligger kanske en tjänsteman begravd. I en blommlåda av träd, en hantverkar från byn. In för döden är vi alla lika, vilket trams.
Vi fann vägen till ett minnes monument över döda komunister. På klassik maner, bara alla en identisk stjärna, alla i rak rader. Men mitt i alla rader stod ett kors. Varför? Varför detta kors? Kommunister förbjöd ju religionen, varför fann vi då ett kors? Hycklare? Stolt stod jag där i alla fall. Komunismens utopi var min, bara min.

2006

september (1)
juni (1)

2005

november (1)