Det är sååå 1950 att sitta och vänta vid telefonen..

Måndag den 21 Maj 2007

Förälskelsens baksidor

Ännu
en lördag

på
väg
hem
till mamma


med fuktiga ögon
ja det föll ett par tårar

De människor jag passerade
möttes
av en trasig blick vill jag lova
av tjejen i alldeles för kort klänning
för att cykla

Luften var så lätt att andas
och det kändes som att jag
var på väg någonstans
som att
jag hade kunnat trampa fram hela natten

och creme de morango var det sista jag packade ner i väskan
och
jag

avskyr

att
jag
inte
bara
glömde den









ett kapitel ur en dagbok ifrån Ocho Rios, Jamaica

Måndag den 21 Maj 2007

Jamaica 23 december 2002

Vilken tur att jag inte hittade en penna igår.
Jag hade bara skrivit en massa arga saker. Igår var det slappsöndag. Vaknade 12.00.
Åkte till Ochi med Sara för att äta middag men det blev bara fries på Mothers. På kvällen skulle jag och Malin ut.
Vi åkte till Ochi, gick till Margarita Villas, det var stängt.
Gick till Amnesia, också stängt.
Promenerade genom staden.
Studerade två katter som gick långsamt runt en enorm, klädd julgran.
Den ena satte sig på ett stort paket. Tog taxi hem i ösregnet med ett gäng killar.
Konstaterade att jamaicanska män är, tror jag använder Malins fina uttryck, \"mentally disturbed\".




Tisdag den 15 Maj 2007

Och världen blev moln

Jag ligger i sängen
jag vaknade
jag åt frukost
och nu ligger jag här igen

Vrapperad i ett duntäcke
som knäpper behagligt när jag rör mig
I fosterställning
raklång
vilande
med händerna under huvudet
eller under kudden
eller
med armarna i kors över ansiktet

Med fönstret öppet
och persiennen uppdragen

Och allt jag ser
därifrån jag ligger
är moln
en stor ruta himmel
och moln

Moln som ändrar form lika snabbt
som orden strömmar in i mitt huvud

\"Vattnet från himlen
och vattnet från havet
flöt samman på hennes axlar\"

Jag flyr ifrån tomma dagar
till rösten ur Colombines kyss
som berättar för mig om en annan värld

Igår
när jag försökte korsa floden av 40 000 människor
igår när såg jag kastanjeträdet i blom
och när försommarsolen sänkte sina strålar över staden
och skuggor föll över cykelhjul,

så tog jag ett djupt andetag och tvingade ett leende infinna sig

och försökte glömma den obehagliga avsaknaden

Moln rör sig till vänster
och flygplan till höger
och ord strömmar ur högtalarna
med jämn och trygg röst
kapitel efter kapitel

\"Och digitalklockan visar 16:48
det går över jag vet
det går alltid över
16:49
det är i mig, det är uppenbart\"

Och jag slumrar nog till ibland
där jag ligger
för ord faller bort och
kapitel verkar ha rusat fram
utan att ord uttalats nämnvärt snabbare
och kan jag måhända
lagt till mina egna?

Det är
mellan vaken och slumrande
jag känner mig mest tillfredställd
för att sekunder senare
brutalt vakna upp

Vänner kommer online
och posten dimper ner i brevlådan
men det spelar föga betydelse dagar som denna

Jag ser molnen formas
och bäras iväg
och jag kan inte låta bli att drömma om hur
mitt liv sett ut
om jag fått forma det precis som jag ville