existens

38 år

från Göteborg

Dagbok

Dagbok - Mars 2005

« Tillbaka till dagböcker

Fredag den 25 Mars 2005

Rubrik

Ibland känner jag mig så jävla likgiltig.
Fan, jag går bara runt och iakttar.
Men samtidigt är jag den där a-personen.
Jag står alltid i centrum.
Jag är fan så jävla duktig på allt och ändå blir jag liksom aldrig nöjd.

Vad fan driver mig till detta som skapar min totala likgiltighet efter alla efterforskningar av tillfredsställelse.

Känns ändå så oerhört frustrerande att förstå att jag alltid kommer vara som jag alltid är.

Grabben som strålar självförtroende.
Som egentligen dör av prestationsångest.

Alla förstår.
Men sen kommer ju alla fram till att vi förstår att vi inte förstod förut då vi inser hur dumma vi var när vi förstod. Något som sedan sluter upp i att vi själva fördömer att vi inte förstod att vi var så dumma när vi inte försod att vi inte förstod i grunden. Denna dynamik driver mig framåt.
Är inte det något som egentligen borde ifrågasätta.

Detta kommer jag återigen fördöma då jag ändrat in i en ny fas i livet.

Jag är så fruktansvärt mitt i mellan allt.

Jag är för dum för de smarta, för ful för de snygga, för klok för de dumdristiga, för snäll för de elaka och för dum för de andra.
Här i mig själv hör jag hemma.
Men här är jag egentligen en dum gnällspik som går runt och lever på mina egna krav på mig själv som aldrig kommer att ta slut.
Här går jag och gnäller medan andra drar med föräldrar som försvinner.
Jag har ingenting att kämpa mot mera än kornen i sanden, medan andra flyttar berg.

Hur kan detta sinne uppstått?

Jag är ingen annan än mig själv och jag lever såsom andra från bekräftelsen av dem alla.

Jag kan inte forma mitt lov efter andras och måste skapa en egen tillvaro.
Jag vill upptäcka Viktor.
Jag vill.

Jag ska. Jag ska bara pausa först.
Citerat av en barnvaktskonsument

Välbefinnande befinner sig när du uppnått ett psykiskt och fysiskt välbefinnande.
Men då man väl funnit de förstår man ingenting.

2005

april (1)
mars (1)