VivaLaLulu

30 år

från Härnösand

Dagbok

Dagbok - November 2009

« Tillbaka till dagböcker

Den här novellen skrev jag till ett arbete i skolan. Jag går i nionde klass och siktar på höga betyg, speciellt i svenska. Jag blev överlycklig när jag fick tillbaka min novell betygsatt, för gissa vilket betyg det blev...? :DD MVG!

Fredag den 20 November 2009

Lyckliga dagar

Känslan av att sitta bakpå Mickes motorcykel var underbar, vinden slet i håret och tanken på hjälm var obefintlig. Vi hade varit och badat, vattnet hade varit varmt och solen likaså. Solen stod nu lågt på himlen och vi var på väg mot en snabbmatsrestaurang. Jag tryckte mig mot hans rygg varje gång en bil susade förbi oss samtidigt som Micke ökade farten. Jag visade honom vart infarten var, vi svängde in mot restaurangen och parkerade.

När vi ätit klart så var det nästan mörkt ute, jag kände ändå inget sting av oro, skulle jag ha gjort det? Vi for ut på vägen igen och jag lutade kinden mot hans ryggtavla. Jag höll om honom, tecknade åt honom att höja farten. Jag blundade, jag flög, jag kände hur alla mina problem var som bortblåsta. Jag fick farttårar, de var salta och skulle suddat ut mitt smink ifall jag burit något. Jag visste att solen gått ner nu, jag hade ändå ingen oro i kroppen. Det blev att kyligare, skulle man köra så här fort i kyla? Jag visste inte.

Det var riktigt mörkt nu och endast strålkastarna från motorcykeln lyste upp vägen framför oss. Vi var ensamma på vägen så vi låg i 150 km/h. Han ropade ”Titta!” och sträckte ut armarna rakt ut. Jag gjorde likadant och vi ropade till hela världen hur lyckliga vi var tillsammans. Vi skrek och stojade, motorcykeln svajade från sida till sida. Vi var så upplivade att vi inte hann se lastbilen som genade i en kurva. Vi hann inte reagera förrän det var försent, allt gick som i slowmotion – Micke som lite för sent fick övertaget på motorcykelns skälvande hjul. Lastbilen som tutade, mitt skrik. Endast mitt ensamma skrik. Jag hörde hur han skrek att han älskade mig, jag hann inte svara. Han hann precis räta upp motorcykeln så att endast framhjulet körde in i lastbilen, resten av delarna åkte fortfarande framåt. Vi också. Det sista jag tänkte var ”Förlåt för att jag var lycklig, Gud.

2010

december (2)
juli (1)

2009

november (1)

2008

december (1)