Lördag den 28 Februari 2009

ett kasetteband ifrån 83

Jag har tillbringat eftermiddagen, kvällen och natten på mitt arbete.
Det börjar ljusna ut och man kan höra att tvärbanan börjar gå med jämna 10 minuters intervaller igen.
På mitt jobb så assisterar jag en man som är mycket sjuk, fysiskt.
Han är författare och älskar naturen.
Ikväll har vi lyssnat på ett kasetteband med Dire straits som han köpt i Hong Kong 83.
I hans värld har väldigt mycket stannat.

Jag inser att jag tycker om svåra människor, de som ler stort men sällan.
Jag tycker om utmaningen i att förstå någon som ofta blir missförstådd.
På samma sätt som jag letar efter den där perfekta vintage klänningen i en butik som alla andra bara gått förbi för att det inte insett dess potential,
så tror jag även att jag letar efter människor som jag vill lägga min tid på.

Vad är egentligen vittsen med att bli omtyckt utav någon som tycker om alla.




Fredag den 27 Februari 2009

östanvik

Ett stort oranget fartyg åker långsamt förbi utanför, det heter Östanvik och jag har ingen aning om vart det ska.
Isen spricker.

på tisdag ska jag undersöka den där knölen igen som kommit tillbaka som en dålig dröm.

Jag hade önskat att jag kunde sova halva dagen då jag behöver vara vaken hela natten.
Men jag behöver hämta energi någonstans.

ibland känns det bättre efter att jag damsugit vårat mörka trägolv.
fråga mig inte varför.




Lördag den 21 Februari 2009

en känslig människa

Snön föll långsamt imorse, på det där viset som jag tycker om.
Det känns som att jag mest har jobbat den här veckan. När man varvar dagar och nätter så flyter allting samman och jag sover mest däremellan.
Det är tråkigt när vi inte hinner ses så mycket, det tär på konstigt vis.
När vi är på samma ställe så finns det så mycket jag vill säga och göra, men när tiden alltid känns knapp så vet jag inte i vilken ände jag ska börja.
Jag blir nog ganska tyst, och istället för att ta vara på tiden som är så låter jag den gå.

Jag är nog egentligen en ganska känslig människa.
en sådan som direkt känner av om jag sovit för lite,ätit dåligt eller börjar få ett skoskav.
Jag har alltid avundats de som bara kan ta en kaffe och sedan fortsätta som om de inte hade varit vakna i 24h och bara ätit en banan och 2 apelsin krokanter.
Visst klarar man sig på mindre sömn än vad man tror, men jag upplever alltid att det hinner ikapp mig och att jag således får svårt att vara den människan jag vill vara.

Imorse åt jag gröten i badrummet och hann på så vis med att fixa håret.
Det är både en livsfarlig gammal vana och en fördel för mig att ibland kunna göra så.
Det tog mig många år att inse och erkänna att det alltid fanns något i den vänstra handen om jag hade ett bestick i den högra.
Var på det tog ungefär lika lång tid att släppa det som var i vänster handen.
Någon dag tänker jag att jag borde skriva om hur jag lyckades.
andra dagar känner jag bara för att plocka upp det där föremålet..vad de än må vara, och fortsätta som om jag aldrig slutat.
Men jag har lärt mig att livet kan se ut så, att en dålig dag inte behöver betyda fler dåliga dagar.
så jag försöker att endast räkna de som är bra.






Tisdag den 17 Februari 2009

promenad

känns som att jag promenerade runt hela dagen igår.
Tittade på fina saker och väntade på att jag skulle förstå mig på mig själv.
Ibland får man vänta länge....

När jag gått hela vägen in till stan var klockan över fem och jag kunde se honom i fönstret på kontoret ifrån andra sidan gatan.


Imorse då jag vaknade alldeles för tidigt så var allt bättre.
mer på ett sätt som jag kunde förstå.

Idag blir en lång dag,inklusive natt...
men jag tror den blir bra.




Fredag den 6 Februari 2009

en fantastisk plats

På nätterna försöker jag sätta ihop mig själv.
Delar av mina känslor måste knytas loss ifrån mina tankar, och delar utav mina tankar måste få kännas.
Det finns ingen balans i det. Ingen logik.

Klockan är kvart i fem, om tre timmar får jag gå hem igen och lägga mig på den där fantastiska platsen nära honom.






Tisdag den 3 Februari 2009

idag

Det är en annorlunda morgon, himlen antyder att det ska bli sol idag.
Kaffet har börjat bli kallt och jag är helt befriad ifrån ork att bry mig.

Jag saknar någon att prata med om sånt som kan göra ordentligt ont.
Det är få människor kvar i mitt liv som jag känner att jag kan identifiera mig med.

När jag vill släppa in och älska så kommer dessa känslor. Jag kan inte gå runt dom.


Jag kan inte förklara det för honom. Inte ens om jag kunde ytterligare 5 språk så hade jag kunnat hitta rätt ord.

Det är skönt att gömma sig på jobbet dagar som dessa.
Vi pratar så lite som möjligt här och ingenting handlar om mig.






Måndag den 2 Februari 2009

03:47

När han äntligen har somnat så tänker jag att idag var en fantastisk dag,
med våfflor, orkidèer och vänner jag kanske saknat lite grann.

Jag längtar efter att få sova tills jag vaknar av mig själv, för att sedan somna om minst två gånger.

Jag längtar efter att få sitta i mitt fönster med en kopp kaffe och känslan av att ha all tid i världen.