Sweet Beelzebub

38 år

från Stockholm

Dagbok

Dagbok - Juni 2009

« Tillbaka till dagböcker

Torsdag den 18 Juni 2009

Sant och sunt forever

Äsch, det var inte så farligt ändå. Det där mailet alltså.
Vi kollade läget med varann men han var sådär lagom otrevlig att jag slapp ha ångest.

Jag skrev en galen text nyss som försvann. Lika bra det.
Kändes som att den var lite för ärlig. Jag kan vara rätt hård mot mig själv och överdriva en hel del i vissa texter, men det är svårare att vara helt ärlig och hålla gränserna. Att varken utelämna eller överdriva. Hur som helst så lyckades jag med det och tänkte åtminstone spara den texten här, men den försvann.

Jag är på väg in i nåt som skrämmer mig. Så länge jag kan säga nej så är jag trygg och behöver inte lita på någon. Och jag har lärt mig att säga nej!
Nu är det så att jag faktiskt vill lita på någon.
Han ser mig och jag kan inte fejka. Äntligen. Som jag har längtat!
Jag orkar ju inte fejka mer egentligen men så fort jag tillåts så gör jag det.
Nu slipper jag. Det finns inget annat än jag och det skrämmer mig mycket mindre än jag trodde att det skulle göra. För jag har ju vetat att den dagen kommer, då jag möter någon som ser mig eller åtminstone säger stopp.

Jag kan ju iofs vara jävligt manipulativ och jag räknar iskallt med att andra är det också. Jag räknar ju faktiskt med att han fejkar allt. Även nu, när jag inte gör det. Nu när jag tar risken att visa vem jag är.
Men om det är så att han fejkar och manipulerar så förtjänar jag väl det. Jag kanske kan behöva känna på lite smärta.
Det är inte vad jag önskar men om man nu ska se det goda i något ont så är det vad jag ser...

Jag och min älskade syster enades idag efter några dagars oroligheter.
Jag har, utan att tänka mig för, umgåtts med hennes ex ibland. Han i sin tur har under den senaste tiden inte velat träffa henne.
Hur ser det ut då? När han går ut med mig en kväll då han sagt nej till henne. Klart som korvspad att det skiter sig! Nu visste inte jag detta men kunde ändå räkna ut med lilltån att alltihopa var osunt. Det där blev liksom droppen som tände lyset.
Så nu har jag bestämt att jag inte ska ha kontakt med honom mer, och syrran bad honom fara åt helvete häromdagen så jag antar att problemet är löst!

Imorgon ska jag fira midsommar med familjen i husvagnen. Kan bli mysigt.

I söndags låg jag i soffan i en redig ångestattack och skrek "jag vill inte bli kär igen, jag orkar inte!" Tårarna sprutade och hela världen hade rasat över mig. Jag såg för mitt inre hur förra sommaren kunde upprepas. En enda lång väntan på kontakt. Jag, långt ner på en lista över saker som han prioriterar.
Inte igen, inte igen... Jag var övertygad om att det skulle bli samma sak nu.
Jag somnade till slut, totalt utmattad och dessutom febrig. Dagen efter hör han av sig och jag glömmer allt.
Men jag är fortfarande rädd att hamna efter alkohol och droger i ordningen.

Söndag den 14 Juni 2009

Födelsedag

Födelsedagar är ingen stor grej egentligen, bara det att denna sammanföll med ett större lokalt evenemang vilket alltid innebär knökfulla krogar.
Då vill jag vara där, men tydligen ingen annan av mina vänner.. Som för övrigt inte hade en tanke på att fira mig! (Jo, min bror såklart!)
Fick med mig någon till slut och hade ganska kul. Träffade vänner där och fick skjuts hem och en vän med mig på efterfest. Vi hade det jättemysigt med film, cider och räkor och det var de bästa timmarna på hela dagen. Det som plågar mig såhär efteråt är att han är en nära vän till någon jag tycker om, och jag är rädd att jag förstört något genom att låta denna vän sova kvar hos mig. Även om inget hände var det jävligt onödigt, för vem kommer tro mig? Jag hade inte trott mig.

Lunchtid.
Grattis-sms driver in i mängder och tre samtal. Trycker bort dem först och tänker att jag nog ska dra iväg tills imorgon och slippa ifrån hela kalaset.. Tar mitt förnuft tillfånga och ringer upp de som ringt.
Känns hemskt att prata med en farmor man hör av kanske nån gång per år, max. Mormor likaså. Varför ens ringa?
Lillasyster passerar med mormor och morfar utanför mitt fönster när vännen jag har hemma står och röker i det öppna fönstret. Försöker inte ens förklara vem han är och varför han är där utan låter dem tro vad de vill.

Hem till bror med vännen som sov över, sitter där och ser lägenheten fyllas med folk. Messar med ett ex som verkar vara den enda som bryr sig om hur det är med mig, och jag försöker halvhjärtat att låta positiv. Han ser igenom mig som alltid.. Skönt. Han skriver precis det jag vill höra, det jag behöver höra för att börja undra varför vi gjorde slut.
Folk överallt, bakfulla och fulla blandat.

Middag med mor, fika med far. Gör allt för att hålla samtalen på en lättsam nivå.

En bukett blommor från bror... :)

Väntar hela dagen på ett sms som aldrig kommer. Välkommen tillbaka till drogvärlden.

Får ett sms från ett nummer jag inte har och blir skiträdd. Kommer på vem som skickade "grattis" och lugnar mig.

Kollar mailen. 8 inkomna. Facebook.
Nej vänta.. Ett namn..
Det sista jag hade väntat mig, det sista jag ville se och det enda jag önskade att få se.
Han skrev "grattis på födelsedagen.."

Nu mår jag inte dåligt längre.

Jag är helt förstörd.

2009

november (1)
juli (2)
juni (2)
maj (3)