Pakke

31 år

från Ronneby

Dagbok

Dagbok - Augusti 2010

« Tillbaka till dagböcker

Kär i kärleken

Jag har tänkt många gånger hur jag igentligen känner för dig. Jag kunde inte lista ut det. Var så många olika känslor..
Jag pratade med personen som står mig närmst i livet och fick verkligen tänka efter. Ställa frågor till mig själv och säga svaren direkt. När jag hade sagt vad jag tänkte kändes det faktiskt bra. Att jag kunde dela mina tankar med någon. Nu ska jag fortsätta fundera, för jag vill inte såra någon i onödan. Så, varsågod, läs vad jag tänker denna söndagen 29/8, kl. 13.07.

Jag undrar vad jag igentligen tänkte om dig från första början. Kommer inte riktigt ihåg. Jag var väl positiv till tanken i med alla bra saker man hade hört från personerna i min omgivning, speciellt min syster. Du såg snäll ut, ganska söt men tyst. "Jahaa okej, men det kanske kan funka. Jag behöver någon som är helt olik min förra". Vi träffades på en fest, pratade lite och gav dig en kram som hejdå. Det var nog så allt började. Jag tänkte "det finns någon som tycker om mig på riktigt" och log lite.
Sen gick allt bra. Det kändes kul att lära känna en ny person och jag var lite nyfiken.
Vi var bort ifrån varann i 3veckor och jag saknade dig. Men när jag kom hem igen var allt som vanligt. Träffades någon gång i veckan och sen upphörde det. Jag tvekade och pratade med min syster som är vän till dig och hon sa "du måste nog bara träffa honom igen så kommer känslorna tillbaka". Jag träffade dig och det kändes helt okej igen. Men sen kände jag att jag blev lite sur och hade inte lust och umgås med någon. Men du frågade ändå aldrig om jag skulle komma en stund till dig eller tvärtom. Så varför komma när du inte vill tänkte jag..
Nu är det 3månader sen vi blev tillsammans. Jag känner att mina känslor för dig försvinner med tiden. Jag vill prata med dig men du ger mig inget tillfälle till det och jag har ingen direkt lust och umgås heller. Och när jag ser vad jag skrivit här märker jag en del grejer jag missat, eller ska förklara för er.
* .. det kanske kan funka. Jag behöver någon som är olik min förra.*
- Jag hade rätt. Men du är helt tvärtemot. Jag saknar spänningen med att inte veta allt!
* Jag tänkte "det finns någon som tycker om mig".*
- Jag borde tänkt "DU tycker om mig." Inte att någon tycker om mig. Jag har nog bara saknat den närhet jag inte fick utav min pappa när jag var barn. Många tonårstjejer som har/haft dålig kontakt med sin pappa har ofta problem med sina förhållande. Det är vetenskapligt bevisat och jag tror faktiskt på det. Så att kunna få ett sunt förhållade måste man först ta itu sina problem med den dåliga relationen.
* .. kul att lära känna en ny person och var lite nyfiken".
- Det skulle vart kul och spännande att lära känna just dig. Inte en ny person bara. Och man är alltid nyfiken på en ny människa.
* .. jag saknade dig.*
- Jag borde saknat dig vid det tillfället vi var ifrån varandra fast båda var hemma. Men istället tvekade jag på oss. Känslorna kom inte tillbaka efter vi träffats. Det vara bara samvetet som blev bättre.
* Du frågade aldrig om jag skulle komma en stund .. *
- På 3månader har du frågat 1gång om jag kunde komma hem till dig. På 3månader? 1gång? Jag har frågat minst 50gånger om jag skulle komma en stund på dagen innan jag skulle iväg eller liknande. Men då har du alltid något annat för dig. Repa med bandet, är med en kompis eller var alldeles för trött efter sommarjobbet. Jag har varit mer engagerad i vårt förhållande men aldrig varit riktigt kär som du är. Detta känns fel. Borde det inte vara tvärtom?

Relationen känns ganska dödsdömd enligt mig. Jag har rensat min skalle och jag tror inte på oss längre. Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det till dig för såra dig som minst. Men jag måste få det gjort, kan inte och vill inte dra ut på det längre.
Jag blev inte kär i dig, utan kär i kärleken. Förlåt.

2010

augusti (1)
februari (5)

2009

juli (3)