Chidaper

Dagbok

Dagbok - Augusti 2009

« Tillbaka till dagböcker

fick bara en idé ... ingen dikt, men en läsvärd text!

Måndag den 10 Augusti 2009

Mamma, nu ska jag dö

"Jo, du mamma, jag måste verkligen prata med dig."
"Vi tar det imorgon, gå och lägg dig, klockan är mycket."
"Det här är ju viktigt..."
"Imorgon."

Det var en timme sen dom hade berättat att dom hittade henne i floden, tre kvarter ifrån lingngatan 86.
Sedan hade dom letat igenom hennes rum, och berättat vad det var som hade hänt.
Nej,förlåt...Vad dom trodde hade hänt, hon hade tydligen tagit ca.60 sömntabletter, och lagt sig i floden.
För att vara mer exakt, var det 66,5 sömntabletter, för jo, ni förstår... En gick sönder och ramlade på marken, det ända som gick att använda var en halv.
Och hon la sig inte ner. Hon ramlade bara lite.
Och inte visste hon att det var sömntabletter?
Hon trodde att det var något mer effektivt.
Innan hon ramlade blandade hon ut allting med Whiskey och vodka, för det är så jävla svårt att svälja tabletter utan att skölja ner dom.
Sen hade hon försökt sjunga under vattnet, vilket hon inte borde ha gjort, för helt plötsligt somnade hon, och hennes lungor fylldes med vatten.
Och hennes mamma satt på kanten med tårar i ögonen, med det rosa kuvertet, och bilden på den somriga 13-åringen.
När hon hade sitt platinablonda tjocka, långa hår.
Igårkväll så hade hon peruk, och mer gråaktiga ögon.
Och hela hennes kropp var full av blåmärken.
Nu satt hennes mamma och höll i kortet hårt, hon var inte 13 längre, hon var inte ens 17.
Hon var död.
Men om hon levde, så skulle hon ha varit 17.
När hon fyllde 13, så fick hon diagnosen: Akut lymfatisk leukemi, (ALL).
Symptomer: blekhet, trötthet, blåmärken som inte försvinner, svårläkta sår och infektionskänslighet, vilket inte blev bättre utav att hon skar sönder sin kropp.
I ovanliga fall kan hjärnan bli inblandad vilket ger symptom som huvudvärk.
Hon var ett utav dom ovanliga fallen.
Efter att hon väntat i fem år på förbättring gav hon upp.
Nu satt hennes mamma och sprättade upp kuvertet, snart skulle hon få veta.
Med spänning i hela kroppen, och trasiga ögon så läste hon långsamt dom sista orden hon skrev.

"Du hann inte prata igår kväll.
Jag ville bara säga att jag älskar dig.
Och mamma, nu ska jag dö."

Nu sitter hennes mamma ensam i ett flickrum.
Och öppnar ögonen.
Hon var hennes dotters egna leukemi.

2009

november (1)
augusti (1)