-

Måndag den 5 Oktober 2009

och jag är trött på kilon som inte försvinner

och regnbågs landet
står med öppen famn
om bara något kilo mindre
bara ett eller två kanske tre
hesa röster som skriker på
varandra får mig att rita
min hjärtas bitar på papper
och jag försöker pussla ihop
dom igen men det verkar som
att pappers hjärtan som
man klippt i tusen bitar
inte går att laga

kanske jag har tröttnat på
stjärnor påsydda på mössor
som inte lyser alls och gosedjur
som ser på när tårar fäller hejdlöst

händer greppar andra händer
men biter sina armar om natten
när man blir så medveten om orättvisan
och oron för morgondagen har
vuxit sig så stor att den täcker
framtiden för en





jag är trött på
regnbågs landet
vars famnar är
öppna men dom där
kilona som är
nyckeln till dörren
aldrig försvinner
och armar med
sår som passar
mina tänder ser
förjävliga ut och
jag är bara så
ful hela mitt inre
är sårigt och jag
hatar att vara
den svarta stjärnan
på den svarta himmelen
som smälter in i
dödens färg och bara
inte räknas som existerande
längre för hon är
så (o)synlig




-

Lördag den 3 Oktober 2009

perfekta kroppar och en dyngsur kudde

tuschpennor som ritar
blek hud färgglad och
perfekta kroppar går utanför
fönstret och jag sitter
instängd bakom ett galler
utav självhat även om
jag låser in mig sprider
lukten ifrån mat sig till
mitt rum mellan springorna
av dörrarna och jag
ritar hårdare med tuschpennorna
för att koncentrera mig
på att rita mästerverk

men knackningar och böner
om att jag ska ta mig ut
blir så ofta starkare än
vad jag själv är jag och
ser perfekta kroppar framför
mig medan jag går åt motsatta
håll och blir någonting
jag kämptar för att inte vara

men jag lägger ansiktet i
kudden låter den få smaka på
mina salta tårar förklarar
hur allting kommer bli i fortsättningen
hur jag sett en lucka i livet
och tänker ta den för att vinna
och nå mitt mål


perfektion




-

Lördag den 3 Oktober 2009

-

Jag som tappar stjärnor
i marken försöker tejpa
igen sprickorna jag gjorde
men tejpen håller inte
och jag spricker tillsammans
s t j ä r n o r n a





-

Fredag den 2 Oktober 2009

-

om du ser det ifrån en annan sida, så är vi ganska lika.

visste du inte hur svårt man får att lita på folk när man själv ljuger om exakt allting?




-

Fredag den 2 Oktober 2009

det jag älskar

Och en fred jag aldrig kännt förut
dansar runt mitt hjärta och virrar
in den i bubblande känslor
jag känner mig som en prinsessa
med vingar
fri som en fågel
och jag kan dansa på mina känslor
för jag svävar när fingrarna
skriver
när fingrarna
spelar på pianot
och jag är lycklig.
För under en stund glömmer jag bort att jag lever, och det känns underbart att få vara en ängel med tiara.




Fredag den 2 Oktober 2009

om jag river av dina läppar

jag drar pekfingret över dina sprucka läppar
och jag inser att jag inte kunnat få någon som
passade mig bättre, för du vet väl att mina armar
bara passar bra runt dig och mina jag älskar dig
tillhör enbart dig.

du skrattar
och jag undrar
om jag river
av dig dina
läppar skulle
du fortsätta
le? För som du
själv sagt
det lönar sig
inte att gå
runt och vara
sorgsen så
du ler ännu mer

men jag besvarar inte ditt leende
för det lönar sig inte att bara gå
runt och sprida lögner heller.




-

Torsdag den 1 Oktober 2009

och jag försöker inte hålla igen det trasiga

låter vassa ord skära upp mina lungor
luft sipprar ur genom hålen och
jag gör ingenting för att hålla igen det trasiga
man tröttnar på spegelbilder som inte följer ens
egna röresler och skuggor som inte finns
men endå omringar en om natten och man somnar
skakandes

och jag tröttnar
på era lögner
när ni säger
så fin du är
och jag sitter
på andra sidan
dataskärmen och
spottar på mig
vad ful du är

jag behöver sanning och det kan ingen av er ge mig
visst kan ni inte det
och jag ser alla andra så vackra som dom är så vackra
former och dom behöver inte kämpa
och jag ser mig själv så äckligt ful och fel



jag tar ingen sats till att hoppa över till andra sidan
av regnbågen där jag vet att jag hör hemma utan jag låter
vingar bära mig dit
och jag vinkar adjö
trotsar mitt öde och

låter luften sippra ur det trasiga av mig













och jag känner mig vacker
i färgen röd
när jag somnar in





-

Torsdag den 1 Oktober 2009

och jag ber er se mig som eran stjärnsyster inatt.

och tankar ni inte har en aning
om att jag tänker virrar taggtråd runt mitt hjärta
och kanske bör jag skrika efter hjälp
men på något sätt så känns det skönt
att få veta att jag fortfarande känner

att jag fortfarande räknas som levande
även om jag så ofta bett till månen och
stjärnorna
''ta mig som eran nya stjärnsyster och
gör mig glänsig och vacker redan ikväll!''
men nästa morgon vaknat upp trasig och ful

mascara som runnit längs kinderna
och väcker en undran av varför jag
ens sminkar mig när mina tårar bara
sätter spår och markerar
här har vi runnit

och jag kippar efter luften
du tog ifrån mig och dom där
tankarna ersätter platsen där
du brukade vaka över min lycka
se till att den stanna hos mig

och du hade ingen aning om att hela min lycka
var du min bästa vän
jag pustar ut när taggtråden lättar men törstar
besatt efter mer när jag hasar mig framåt mot
mina böner igen och upprepar gårdagens kväll

gör mig
jag ber er
gör mig glänslig och vacker
ikväll se
mig som eran stjärnsyster
och låt mig befrias
från mig själv




( och ni skrattar
men du är ju så vacker redan
och jag skrattar
kan ni inte ljuga bättre? )




-

Torsdag den 1 Oktober 2009

[O]förstörbar tråd från ditt hjärta till mitt.

ord stuttsar på min tunga
klias och envisas med att dom
ska få yttras men jag är tviveln själv

och jag undrar
om det verkligen finns kärlek
kvar inom mig som jag kan
skänka dig

men du kysser min panna
och jag är säker på att
denna bubblande känsla
är kärlek menad för dig

och jag funderar på att måla
världen röd medan du håller om mig
men så påminns jag om att röd är
inte färgsymbolen för kärlek och
jag skjuter undan den tanken

och viskar i ditt öra
''jag ska måla hela våran värld
i sockersöta ord som
jag älskar dig
du är så fin
och tack älskling
för att du andas.''

som svar håller du om mig hårdare
knyter en oförstörbar tråd från
ditt hjärta till mitt hjärta
och med ord skulle det nog betyda

''evigheter är inget för oss
det vet du
men kärlek är inte evig
den är resten utav våra liv.''

och sen raderade du ut alla punkter
som ett bevis på
våran kärlek ska vara ett långt tag till
ingen slut på meningen här








tviveln försvann med punkterna
för jag älskar dig





-

Torsdag den 1 Oktober 2009

jag ror frammåt till en tryggare framtid

du säger att du oroar dig
när du inte längre ser något
leende pryda mina läppar
jag säger åt dig att sluta
men du fortsätter

och jag släpar mig hemmåt
tillbaks till tryggheten
men jag vet att jag inte är säker
här utan det är trapphuset
som är mitt skyddrum
då bara du och jag finns där
och jag har tid till att förklara
hur glad jag är över att
lära känna dig och att du finns
att jag hitta dig för utan
dig skulle jag låta min (o)trygghet
ta kål på mig

för jag kan inte leva för alltid
på ett ställe där jag inte kan lita
på mig själv och där jag bryts itu
inombords men för dig kan jag åtminstone
kämpa en vecka eller två till

det är därför det är så viktigt
att du vet
hur nära min privata djävul i garderoben
tog kål på mig igår natt och natten innan det

men jag överlevde
för ljuset av att
ha en vän

lika bra som du
skrämmer bort
sorg och mörker

så jädrans bra

så lyssnar du på mig
när jag för tusende gången säger
''jag är så glad över att du finns
och korsade min väg
för utan dig
skulle inte det finnas en morgondag
för denna dam.''

och du bara skrattar
och säger du tog orden ur min mun,

och jag ror mig fram genom havet
av min osäkerhet
och hittar en fastmark i dina ord


och ditt fnitter
vän
( och nyss insåg jag
att jag äntligen kan
kalla någon min bästa
vän igen. )




-

Torsdag den 1 Oktober 2009

-

jag saknar inte dig

nu gäller det bara att övertyga mig själv också




Torsdag den 1 Oktober 2009

när jag inte spelar någon annan låt än Våran.

save it for the bedroom
om och om igen
spelas samma låt
och det värker inom mig samtidigt
som jag fylls utav den där vilda
och fria känslan som bara
dina vänskaps hjärtan du skrek
ut när du sjung rakt till mig
fick mig att känna

men känslorna slår mig rakt i ansiktet
som tusen örfilar på en gång
och en och en annan
spark i magen
och spott
i mitt hjärta

jag tänker detta klarar jag
det var så länge sedan
detta klarar jag
men jag lyckas inte ens övertyga
mina fantasifoster som försöker
trösta mig

men ensamma dagar
utan axlar att gråta ut mot
gör att tårarna torkar inombords
och istället för att tina upp
tårarna så
låter man sig själv
darra sönder

och min hud rivs bort,
varje liten lögn
som klistrat sig fast utanpå mig
lossnar och jag står
blottat framför mänskligheten
och dom kan läsa min största sanning









''Jag saknar dig.''

men jag behöver dig inte
skulle jag vilja säga
men till vilken nytta
skulle jag verkligen tro på det?
Nej