Redan medlem?
Logga in
Dagbok
Dagbok - Oktober 2009
|
Uppväxt med en pappa som var Jehovas vittne och en mamma som var tokig. Överlevde!
Fredag den 9 Oktober 2009 vad är det för fel på mig?Jag har rosetter i håretJag är så fin Jag har klänning och kappa Lackskorna blänker Pappa går med mig i parken Solen lyser mellan träden Jag får sitta på bänken Pappa tar kort Pappa har sin bästa kostym Vi går på söndagspromenad Kan vi inte stanna här Hela dagen? Men pappa tar upp portföljen Nu ska vi gå lilla vän Vart ska vi pappa? Vi skall hälsa på här borta. Är det några du känner pappa? Jag frågar ängsligt Jag vet hur det brukar gå ett snäsigt svar och en igenslängd dörr. Jag förstår ingenting. Jag får ingen klarhet. Nu ringer han på dörren och famlar i väskan. Ingen som öppnar Är det ingen hemma pappa? Nu kommer någon och gläntar Jag ser en bit av lägenheten Pappa pratar och pratar jag blir trött men jag vill inte hem för där är hon. Jag vaknar till när dörren går igen Vad var det? var vi inte välkomna? Vi står i trappuppgången Ville de inte ha besök, pappa? Nej, det passade inte just nu Jag förstår att det är mitt fel att vi inte fick komma in Jag var inte tillräckligt fin En tår i pappas ögonvrå Han snyter sig böjer sig ner och putsar en osynlig fläck från min lacksko Till slut är vi hemma där är hon, min mor ilsken och tvär gnällig och grälsjuk Vi ber bordsbön till maten Amen som fan! Pappa åker till ett möte Jag är ensam med henne. Oskyddad, naken rädd kissar på mig behöver blöja på natten hon hatar det. Hennes ögon är ilskna de gnistrar på det otäcka sättet Hon väser elakheter i mitt öra så inte grannarna skall höra Hennes stora hand ligger över min mun jag kvävs Mina händer är för små när jag drar i hennes hand för att få luft. Mina skrik dämpas effektivt hon slår och slår aldrig i ansiktet men hela kroppen är gul och blå. Men värst är ärren i själen av hennes upprepade mantra Jag hatar dig ungejävel jag önskar att du aldrig blivit född! |
2009oktober (1) |