Lördag den 19 Augusti 2006
livrädd med stil
..tror jag nog att jag är..jag skriker bara när jag är ensam, slår mej bara när jag absolut måste..
låter bli att kaxa mot folk som jag stör mej på på stan..fräsa åt folk som ä
r i vägen för dom går ju så jävla sakta!!!! men jag håller mej..för det mesta..men fan vad jag mår dåligt..brukar ju vara en tradition att gå in i depressioner på hösten..men hur många ska man överleva? det var nöd och näppe förra året..kanske är det rädslan som är den största jag vet inte..men nog känns det..som om andra halvan av mej har sprungit bort och inte kan hitta hem..vad gör man med alla känslor av ensamhet när man inte orkar träffa folk?och hur fyller man tomheten när jag redan har världens absolut underbaraste livspartner, världens bästa katt och hund och skriver för tidningar som publicerar mej? har ingen som helst jävla aning men jag försöker ju..men det är som att den gnager och äter upp mej inifrån..tomheten är mitt magsår och ett sår som blöder, pulserar och skriker.. | | | | |
|
|
2006
augusti
(1)
juli
(3)
|
från Stockholm
