Miss Hallonröd

32 år

från Jönköping

Dagbok

Dagbok - December 2014

« Tillbaka till dagböcker

Fredag den 5 December 2014

Drömmen om vålnaden & viktminskandet..

Svullna ögon. Jag har inte gråtit. Jag kan inte minnas när jag grät sist, jag vet att det kom tårar natten mellan söndagen och måndagen, men det var bara tårar från en hemsk dröm.

Drömmen om den svarta vålnaden, vålnaden som vägrar lämna mitt huvud. Jag vågar knappt blunda nu, inte släcka lampan. Jag vågar inte sova. Jag är rädd för att skrika när jag vaknar, rädd för att det återigen ska vara tårar som rinner ner för mina kinder.
--
Kaffet är lite för starkt och magen kurrar en aning, men jag har ingen ork för att ordna frukost. Det är tidskrävande när man plockat bort en del av en ordinär kost. Dock har det hjälpt mig att få bort hela 14kg på några månader. Jag hade ingen aning om att det var så mycket, jag insåg aldrig det när komplimangerna haglade över mig. Jag insåg det inte heller när jag numer tappar byxorna och har fått införskaffa ett skärp..

Jag insåg inte det förrän jag vågade ställa mig på vågen för första gången på flera månader.

Jag ställde mig på den, vågade inte kika ner. Rädslan för att det inte skulle visa något alls. Jag trodde jag skulle bli besviken. Men jag tittade ner, tvåsiffrigt. Jag kände hur allt snurrade till och jag blev tvungen att ta tag i väggen för att inte trilla ihop. Lyckan. Det var fantastiskt. Jag försökte minnas när det varit tvåsiffrigt senast, det minnet fanns inte. Så tacksam är jag. Jag är så stolt, stolt över mig själv som har lyckats med det här. Fy fan.

Jag tittade mig själv i spegeln för någon dag sedan, man ser mina nyckelben. Jag känner dem, tar på dem, älskar dem. Knotor vid handlederna får mig att le.
Ni kanske tänker att det låter ohälsosamt? Nja.. Tresiffrig vikt de senaste åren har gjort så att jag knappt kunnat se mina ben, ben som alla andra har haft och som jag varit avundsjuk på. Men nu kan jag det och jag har svårt att låta bli dem.

Visserligen är jag inte ens i närheten av normalvikt, men jag har kommit en bit på vägen. Lika mycket viktnedgång till och jag kan nöja mig. Jag ska ta mig dit, jag ska inte ge upp nu..

Därför tar jag mig nu tid att fixa lite frukost, för det är bra för mig.

2016

april (1)
mars (1)

2015

augusti (1)
juni (1)

2014

december (1)
november (4)