worrisome

Dagbok

Dagbok - Maj 2010

« Tillbaka till dagböcker

Hettan är olidlig nu, hon pressar upp sitt säte från bilens varma. Huden släpper fuktigt från det svarta skinnet. Hon frigör ena handen, sträcker sig för att veva ner bakrutorna ytterligare, samtidigt som hon håller andra handen på ratten och ett öga på v

Onsdag den 5 Maj 2010

I rum av förväntningar tar du vid, tar tanken vid.

Vid vägkanten i närheten av det som en gång var vårt stora gråa hus växer ännu vallmon vi aldrig fick lov att stoppa i munnen. De röda bladen som flyger för vinden, sprider sig längs med barndomens harvade åkrar.

Där sprang vi fria och modiga med det längtansfulla i en blick som bara ett nyfiket barn kan frambringa.

I tider av förändring och rörelse bleknar minnen alldeles förbaskat fort. Bilder av människor mattas, tappar sin hänförelse och blir till ett nyhetens behag i en tid som rinner oss mellan fingrarna. Kvar finns bara en diffus förnimmelse av behag, eller obehag.

Minnen som känns men inte visar sig, som anas i en känsla av någonting annat, förklätt i det som en gång var.

Du tyckte det var viktigt med din egna tid. Rum för att andas och stilla vila, stunder av ensamma tankar, andra världar att färdas i. Den tid som jag gärna förfogade över, när du tillät mig att göra det.

Ändå kändes det som jag stal din tid. Fast du bara petade in mig i en lucka eller ett behov av paus mellan alla dina tankfyllda minuter, alla timmar av frågor för högre svar. Där någonstans fick jag lite plats, som jag inte tyckte räckte.

För tiden går isär, livet går isär och vägen delar också på sig tillslut.

Hur hårt man än kramar sig fast är det svårt att hålla sig kvar när känslor inte längre blåser. När förälskelsen ebbat ut och vardagen ter sig trängande

är det svårt att hålla kärlek vid liv.

2010

maj (1)