JeJe

Dagbok

Dagbok - Augusti 2011

« Tillbaka till dagböcker

Söndag den 21 Augusti 2011

mina känslor fortsätter och det tar aldrig slut känns det som...

jag vill säga att jag gillar mer än som en vän. en månad går, och mina känslor svalar. när jag träffar dig nästa gång gräver du upp de känslor som har varit begravda och när du ger dig av kastar du jorden på dem igen. när jag ser dig gå från mig, vill jag gråta när jag vet sanningen. att du lämnar mig.
jag hade kunnat stå på busstation med dig och varit lycklig, men nu blev det inte så. jag kan inte se bilder på dig, för då minns jag inte ditt riktiga jag, men jag hör rösten i huvudet. när du säger mitt namn gång på gång och vi kan inte sluta skratta.
när du går iväg men någon av dina tjejkompisar kan jag inte sluta vara avundsjuk, för jag vill att det ska vara jag, eller så är det bara för att jag är självisk...
vi kommer att ses om 6 månader igen. om inte ödet har valt en annan väg, vilket jag tvivlar på. den vill att jag inte ska få dig. men ibland måste man säga emot ödet och säga nej. jag vill inte låta slumpen göra allt jobb, jag ska också jobba för att komma någonstans. jag vet inte vad du tänker om mig, men jag hoppas faktiskt att du tänker samma sak om mig som jag gör om dig. jag kan skriva ditt namn flera gånger, för att sedan radera det, så att ingen kan se dem.
nu när man går tillbaka till sin vardag kommer man att glömma dig, vilket kommer att bli underbart skönt. jag kommer inte glömma dig, jag kommer bara glömma mina känslor för dig.
Men du är fortfarande den jag vill ha...

Lördag den 20 Augusti 2011

mina sanna känslor för dig.

Du lämnade mig här med ett blödande hjärta.
Vi kanske aldrig ses igen, men det är det jag vill.
Jag vill dela en framtid med dig, men det blir aldrig som jag vill.
Du har som sagt satt min värld i brand, när jag ser dig...
Du är en drog för mig. När jag inte ser dig får jag panik och försöker finna dig.
Du vet sanningen, men vad vet jag om du tog det på allvar.
Jag vill vara mitt galna jag med dig, men jag kan inte. Jag är rädd över att göra misstag, det misstaget att du se mig som ett freak och sluta prata med mig. Men jag vet att du aldrig skulle göra det för vi är vänner. Det är vänskap som faktiskt inte går att beskriva. Jag är kär i dig, och jag är glad över att jag får vara din vän. När du tittar mig i ögonen måste jag bita ihop och titta in i dina, trots att jag vill titta bort och rodna. Jag vill alltid visa att jag är stark och modig nog att titta in i folks ögon tills de tittar bort, men med dig kan jag inte det. När det ögonblicket kommer försvinner bokstavligt allt, förutom du.
när jag hör din röst, när jag hör ditt skratt, när jag hör dig blir jag glad, vill vara nära dig, jag vill röra dig, jag vill prata med dig, jag vill skratta med dig.
Jag vill vara med dig.
Du är den första som jag faktiskt är vän med. Som började med vänskap och sedan blev det mer och mer. Jag trodde att du bara brydde dig om utseendet, utsidan. Om du hade varit en sådan, har du inte ens gett mig en blick. men nu har du gjort mer än det. vi har skrattat, gråtit, pratat, kramats, spelat fotboll, tagit konfirmation, spelat kort, dansat, gått på stan. listan är för lång för att skrivas, men allt jag har gjort har jag njutit av, men när tiden är ute så gör jag vad som helst för att få den tillbaka.
Du är den första som jag har gjort allt det här ihop med. Du är den första som jag inte kommer att tycka att du är en idiot efteråt. Vet du varför? För vi är vänner. Jag skulle aldrig kunna göra någonting sådant mot en av mina vänner. Du är den första som jag inte kan vara arg på, du är den första som jag har suttit bredvid i en bil och pratat, du är den första som vill gå samma inriktning på gymnasiet. Du är den första som jag kan ta kort med.
Du är den första som jag har haft en chans på.
Du är den första som jag har pratat om, så här.
Du är den första som jag faktiskt är kär i.
Du är den jag vill ha.

2012

februari (1)

2011

augusti (2)