Stjärnfisk

Dagbok

Dagbok - Februari 2013

« Tillbaka till dagböcker

dagbok

Torsdag den 21 Februari 2013

ajajajaj och om kärlek

lite förhastat.. hastat möte idag.. känns som det var varit en lång vecka..
först nytt jobb sen yoga och peterfika och affärsplan och möte på cafe
sen alby och filmkväll sen psykolog harriet sandy och yoga och nina..

men det är bra, det känns faktiskt jätte. jätte bra att ha saker att åka runt på på dagarna. nånting är bättre med mej och jag har faktiskt lyst idag.
fick komplimanger från s. och det är positivt att ses... på det sättet att jag läker
jag läker från att se oss från att vara vän.. eller inte vän.. jag bestämmer själv vad som KÄNNS bra.. nu drar det såklart upp massa tankar att se honom men det gör det för han också.. det är liksom okej.. det mesta känns faktiskt mycket bättre än jag nånsin skulle kunnat trott. det är som om jag har glömt till viss del eller mycket om våran relation. det är faktiskt väldigt, väldigt väldigt skönt att ha den här distansen till alltihopa. och nåt måste det ju ha läkt alla dagar jag grinat... hjärtat är ju inte trasigt för alltid..
men jag inser att han kanske älskade mej. att jag betyder mycket och att det faktiskt är på riktigt att jag mår bra med han. att jag är trygg i hans sällskap.
det betyder mycket. vi är vänner och kanske är vi perfekta som vänner...

jag är dock sååååååå sugen på nåt eller nåt.. har fått huvvevärk som fan efter att vi träffades vet inte om detä r nåt med det men jag vet att jag ägnat myydcket uppmärksamhet åt att analysera min kropp och hur den håller på..
jag saknar elisabeth på unga vuxna.. hon var bra på att lugna ner mej när ångesten håller på och få mej att fatta att det inte är farligt
det är som att man dras tillbaka i tiden bara bam och så måste man inse att nej, jag är inte samma person. jag är verkligen inte det. det känns så jävla tydligt nu.
jag har gjort en massa, jag har mognat och jag har blivit äldre och saker har HÄNT. det om någonting är det som jag börjar förstå nu. jag har vunnit över paniken och några fantomkänslor kan aldrig få tillbaka mej. jag vann.
jag gjorde vad jag ville, jag hade en relation. och jag vann den ronden över paniken. det går liksom inte att göra ogjort på någotsom helst vis.
det som är svårt är att förflytta mej framåt.. för då måste jag vinna igen jag måste ändras igen och jag riskerar att få tillbaka massa craaaapppp

jag är så mycket mognare nu och har kommit så långt, men tror nånstans inte riktigt att jag tillåter mej va såpass bra som jag är och så trillar jag tillbaka.
eller så bara ja. det känns just nu som att jag vill inte backa, jag vill inte framåt.
utan att jag tänker vara på samma väg som förut eller hur man ska säga.
jag tänker vara på vägen jag var på, och ingenting kan få mej av den.
jag kommer göra samma saker som jag ville förut men jag kommer INTE att flytta brickorna framåt iaf inte just nu mer än att ta hand om min hälsa och liksom stabilisera mej. göra saker jag tycker är roligt, eller givande
för att dom är roliga.. sköna.. eller givande! som volontärarbetet
inte för att intehaångestpåenresa.. det blir liksom FEL by default när jag gör utifrån ångest. jag måste ju förfan göra det jag vill eller tycker är vettigt..
det känns bra att ha vänner här hemma, nu
snackade med sarsbars idag o harriet var skönt att bara se henne.. hon var mindre trött nu så det blir perfa med massa familj i helgen så blir jag bara mer o mer boostad! det är skönt att ha tagit tag i fenixgrejset o ska bli skönt o prata ut med helen.. hon e så bra på att snacka att man vet ju varken ut eller in efter ett tag.. men ska försöka gå på verkligen basic basic hur mycket jag bryr mej och att jag själv vill ha ett ställe, och min utvärdering för det kan vara vettigt för dom att läsa den.

skulle vara fantastiskt om det kunde vara klar tills på tisdag men det är nog för mycket begärt av stackars lilla mej i det här läget.. eller aj dunno..
detvar iaf såååååååå skönt att yoga. längtar redan till nästa vecka. skulle verkligen verkligen behöva träna mer. kanske ska testa ett pass med am på tjejgymmet. vem vet vi kanske hittar varandra eller nåt.
kroppen vill så jävla mycket nu som den inte får... e heeeelsugen på random hångel o mer mjamm brukar inte va så jävla starkt men det är som att den vill röra på sig o den vill haa och behovet är liksom väckt! jag kan inte gå tillbaka.
jag måste ta mej till ä-b i sommar och förvilla stackars unga vackra pojkar. haha. nämen på allvar jag vill vara runt människor och jag vill vara i sammanhang. det är bra sammanhang och får jag nog så får jag nog, då är det bara dra hem och hitta på nånting annat. man kan ju alltid testa. jag längtar så. dansen har ju varit så jävla najs för tillfället. åh åh tänk om man kunde åka med i o paps dit. familjen. hahaha.
hmm. eller yogaretreat. många tankar om saker här hemma.
mycket släppt på att komma iväg nån vettig stans. det känns inte ens tråkigt eg. känns mest bra faktiskt, lite hopplöst såklart men ändå mest bra.
jag vill ju eg inte åka nu när det ändå kommer vara världens finaste vår här på södra sidan! känns som man måste hålla ut några veckor till bara så kanske kanske man överlevt den här vintern oxo utan nåt förbannat ljus..
jag gillar så mycket sandy och hans skratt och jag insåg idag
att jag är inte så plågad som jag tror..
jag har en humor och jag har skrattrynkor och jag är inte så förbannat ångestfylld jag har ju förfan haft askul i två år!
jag vill ju bara fortsätta leka, thats all..

dagbok

Tisdag den 19 Februari 2013

det var väl fan då

så, nu är jag tillbaka och skriver för mig själv åt mig själv till mig själv.
jippi.
det är nånting som har varit väldigt konstigt dom senaste dagarna,
det är som det är ett hål i mitt hjärta.
kanske saknar jag jobbet, kanske saknar jag älsklingen.
men det har gått tre månader nu. tiden läker såren, det gör den.
det går liksom att putta bort och tänka på och göra annat.
men det är fortfarande tomt, och frustrerande
det gör ont att börja med någonting nytt

det känns väldigt svårt att toppa fenix
men ska ha ett roligt möte imorgon.. kanske händer det något kul där
kanske kan jag fortsätta att vara aktiv
kanske kan jag dra igång en förening istället som träffas där
det är nånting med att vara runt engagerade människor som brinner, som
ger en massa energi
sen insåg jag också igår att jag GER en massa energi!
jag har en massa att ge ut, som många som kanske jobbar i butik inte har
hon var asseg tjejen som jobbar där, och hon har jobb.
jag borde ju onekligen få jobb på min energi. för det är fucking oslagbar.
speciellt med tanke på att jag nu är NERE och det är vinterhelvete.
det går liksom framåt.

samtidigt så gör det ont att jag väljer att sova hela dagarnam eller till tolv i alla fall. det är ingenting speciellt som motiverar mej att gå upp... förutom imorrn då såklart det ska verkligen bli roligt och spännande. ska försöka acceptera läget på parsamtalet också. jag kan fråga om jag gör nåt fel också. eller så skiter jag idet.
men bara accpetera.. jag kommer inte få all tid jag vill ha eller förväntar mej.. men jag kanske kan få lite och kanske räcker det =) en gång i veckan en timme i terapi kan faktiskt göra framsteg. alla har liksom inte obegränsade resurser hela tiden. konstigt att min yoga alltid krockar med allt men jaja.
ska åka o yoga nu också, ska bli skojjjj. och käka och köpa deo på LUSSH.

har kollat nog på resor nu. kommer aldrig få reda på mer om skitstället,
det är antingen bara dra och deala med det som kommer upp.
eller byta meds och deala med det som kommer upp, och ta avbokningsskyss.
oavsett vad så blir det bra. bästa vore kanske o byta meds med tanke på
biverkningarna och vad jag har att vinna på det. tänk om jag skulle orka OCH komma in på hantverkspedagoglinjen! eller orka plugga...
gud det är så svårt att tänka sig.
nu börjar jag också vänja mej vid att plugga hemma så mycket.

har pluggat ändå två timmar idag, och kollat på affärsplanen.
väldigt spännande att börja formulera lite, men jag får nog satsa på till i sommar eller nånting. kanske kommer det in lite nytt folk också efterhand som man inte känner. och det är okej att vara ledsen då & då, typ nu.
suuuuck. vet inte riktigt varför det känns såhär. klart jag vill ha riktigt jobb med riktigt betalt, klart jag vill resa, nu, nu och nu.

jag kan ju ta med plattan och logga in på den och i allafall maila sen spelar det nog ingen roll om man e efter en liten plutteon av tid. det sköna med distans är att man just har distans till dom man pluggar med.
jag måste komma ihåg att jag har fått kursen av fkassan, för att stärka mig och mitt självförtroende och inte för att starta igång en massa grejjer så kanske kan hoppa över dom. speciellt om jag ska börja på skolan det blir ju bara konstigt. men det får man väl se. iofs så är det en rätt BRA backup om jag inte kommer in att faktiskt köra igång med dansen istället i höst...speciellt om jag är på ängsbacka och bor och jobbar lite i sommar för att få ltie mys och natur och rawfood och grejjor... det skulle faktiskt inte vara så tokigt att köra igång till hösten OM jag inte kommer in. om jag kommer in så måste jag släppa allt såntdär och försöka fokusera på att vara igång på heltid.

shit livet alltså.
och så tänker jag bjuda hem mitt ex och se hur det går.
allt är inte känslor... vi kanske kan äta eller ses eller
bara prata. det kanske faktiskt läker nånting också iom att jag inser
att jag inte förlorat honom eller kommer förlora honom som vän. aldrig.
det känns bra.

2013

februari (2)

2012

oktober (1)
juli (1)
juni (1)