Redan medlem?
Logga in
från Uppsala
Dagbok
Dagbok - Maj 2011
|
Måndag den 30 Maj 2011
Jobbig situationHur får man nya kompisar? Hur gör man? Frågar man efter nummer? Det känns så onaturligt. Hur lever man ensam, hur står man ut? Hur gör man när man behöver bekräftelse ständigt på att man duger som man är? Hur gör man om man behöver någon men när ingen finns där? Är det normalt att vilja bli sedd nästan hela tiden? Är det normalt att ändå känna att de som står närmast helst inte ska bry sig om en, är det normalt att det känns obehagligt?Jag behöver nya kompisar, då jag bara har en. Jag har ett starkt behov av att vara med människor, men jag har inte tillräckligt många att vara med hela tiden. Jag är orolig att livet ska se ut såhär enda tills jag dör, för då har slösat bort mitt enda liv som jag får, då är det väl lika bra att lämna allt i förväg. Då när ingen behöver en längre, då när de allra närmsta har dött. Förlåt att jag blottar mina svaga sidor, men kanske känner jag ett behov, ett behov av att synas. Det betyder inte att jag är jobbig och söker uppmärksamhet hela tiden, men jag kanske inte får den uppmärksamhet jag behöver. Jag tycker att folk ska tänka på det, att de som försöker synas kanske inte får den uppmärksamhet de behöver, de lider de också, även om det är svårt att se. Men jag skriker inte och pratar högljutt, jag snarare gömmer mig och förväntar mig och hoppas på något underligt sätt att jag ändå kanske syns, att någon kanske ler åt mig. Mina känslor just nu, just idag Fredag den 27 Maj 2011 Just nuSka man skriva dagbok här? Vanlig dagbok? Jag gör det i alla fall, för att få ut det som gnager inom mig.Ensamheten river mig i bitar, den sårar min ömma själ och den får mitt hjärta att blöda jag vill bara få den uppmärksamhet jag behöver, allt jag vill är att få synas jag vill bara få känna mig behövd men när ingen finns där, rivs jag isär, och jag faller ner i mörkret där självdestruktiviteten tar över. Usch vad jag avskyr ensamheten. Sådana här dagar önskar man bara att man inte fanns, jag önskar mig bort, jag vill inget annat än att få känna en trygg kram. Men var finns alla, när man behöver dem? Idag känns livet inte värt att leva och jag förstår inte hur man ska stå ut, ensam. |
2012augusti (1)januari (1) 2011oktober (1)augusti (3) juni (3) maj (2) |