Ida K

från Göteborg

Dagbok

Dagbok - Januari 2012

« Tillbaka till dagböcker

Onsdag den 4 Januari 2012

Nattångest

Hade den otäckaste mardrömmen någonsin igår natt. Första gången jag jag har drömt, och sedan vaknat upp skrikande. Full panik. Jag kommer inte ihåg exakt vad drömmen handlade om, det var nog inte så mycket handling, mer en känsla. Flera saker i drömmen var kopplade till verkligheten, och jag visste inte om jag drömde, om jag var vaken eller om jag höll på att bli psykiskt sjuk. Jag låg i en säng, min säng, i mitt rum, och allt var bara så konstigt, dimmigt och dovt liksom, som om jag var insvept i bomull. Som om jag var drogad. Hemska saker hände runt om mig och jag kunde inte röra mig, hade bara en så stark känsla av att något var fel. Ingen trodde på mig, och jag kunde för allt i världen inte avgöra om det var dröm eller verklighet. Jag trodde jag hade fått en psykos.

När jag vaknade hade jag sån stark ångest, allt var fortfarande dimmigt och jag låg ju fortfarande i min säng. Trodde jag höll på att bli tokig. Kunde fortfarande inte avgöra vad som var verkligt. Det tog nästan två timmar innan jag vågade försöka somna om igen. Och hela den tiden, var det enda jag kunde tänka på, hur gärna jag ville ha någon bredvid mig. Hur jag hade kunnat göra vad som helst för att få krypa upp i en varm famn, känna trygga armar runt om mig och få somna mot någons bröstkorg. Lyssna på någon annans stadiga andetag. Veta att det finns någon som bryr sig om att jag är så livrädd att jag skakar, någon som vill trösta mig.

Istället låg jag där; rädd, kall, totalt omringad från alla håll och kanter av en annan människas totala brist på närvaro, och insåg att jag var ensam. Helt ensam. Det finns ingen. Det finns ingen famn som väntar på mig, inte längre. Ensam ensam ensam ensam. Och den ångesten var ännu större.

Nu kom samma känsla tillbaka, och det är därför jag inte kan somna. Inte riktigt än.

Fan.

2012

januari (1)