Redan medlem?
Logga in
från Umeå
Dagbok
Dagbok - Juli 2005
|
rädsla helt enkelt.
Söndag den 24 Juli 2005 rädslan..ibland är ja rädd, att man har träfft sina föräldrar/syskon/vänner för en sista gång, utan att man har sagt vad dom betyder för en.rädsla för att dö är stor. Och den va stor redan som liten. Vet ej hur de blev så. som liten skrev jag ett brev hur mycket dom här hemma betydde för mej och hur ja vill ha min begravning om ja dog, och jag grät.. ja minns att ja la de på nått ställe så dom skulle finna de, ifall... När man är liten ska man inte behöva tänka på döden eller vara rädd för att dö, man ska vara lycklig och allt ska vara underbart. När man är liten ska ens värsta bekymmer vara att det har blivit en knöl under sockan i stöveln, eller att man blir åksjuk, eller vilken godnatt saga man vill höra. Man ska inte behöva tänka på döden och bli ledsen att man ska försvinna från sina föräldrar eller att dom ska försvinna från en. Ett barn ska få vara barn, och inte behöva känna rädsla. Flera år senare känner ja samma sak. Det är en ångest som inte försvinner i första taget. Men min familj betyder så mycket för mej, men jag klarar inte av att säga hur mycket dom betyder för mej. kommer fortfarande ihåg den gången ja bröt ihop första gången, var inte gammal då. |
2005juli (1) |