Redan medlem?
Logga in
Dagbok
Dagbok - Januari 2007
|
Tisdag den 2 Januari 2007
me and the mermaid 02 overEn själslig insiktsnatt invid extas men inte den berörda vissjansutan i trancen den odova och slingrande förkolnar styrelsen och dundrar i milskatastrof hundra sekunder i förväg och genast måste jag ha papper Mamma skällde ut mig som fan; jag kan verkligen inte tvätta allt ser ut som missfärgade trasor som borde slängas säger hon men inte på det hemliga språket så jag kan inte riktigt tro att hon är arg när hon säger att det går lättare att prata med en vägg än med mig Extasen alltså ingen fysik men jag ser hör känner hur sambanden strålar - och såklart! Aldrig har jag varit sjutton innan jag läste om ”k” - hur - var och jag stämmer men efter sexton tog texten slut vad jag menar att jag accepterat är vålnaden av ångest om jag inte får - hur - kan - va? Jag har mina penslar och pennor och ensamhetsdygn I`ll make me clean men jag skulle vilja och jag skulle kasta mina pärlor jag trätt och duscha av mig blygsamheten och gurgla iväg med oasen utanför fönstret - utan - utan - utan bara med trancen och naglarna hela med hela ansiktet fullt av safter av undergångens magma i katastrofal överväldig explosion Och du skulle se på minsann äntligen skulle du nicka och hålla med, gasta; ”sannerligen! nu är det slut och och och...” sen skulle du inte ha någon anda för du skulle vara så lycklig att du omöjligt kunde överleva utan fortsättningen (Well I love the way we communicate, your eyes focused on my funny lip shade Yes I know what you think about me now but baby don`t look up, the sky is falling) Sen skulle vi simma och jag skulle visa upp dig för Afrodite och bottnens jungfrur och dö inuti dem tills jag fick sådan styrka att besläkta mig med de älskliga själarna och sedan - du skulle fortfarande inte kunna andas men dina öron skulle se, dina älvor som stripor när de stjälptes ut och lindades om mig så salig jag skulle vara! I dina lungor bor små förtrollade häxor som knypplar strån från din mun och som slöjor hänger de över lidandet Vi tar den där kniven som fäktar i blåa månars nätter och väsnas, snälla -------------- Färgen svart gurglar när den bevattnas himmel ge mig en bredare utgång Någon loppa sade i fjortonde året - första livet ”this madness is attractive” - innan jag visste helheten om affektion och drogs och slukades nyss På tåget kom en återlängtan; ett klirr av en handfulls droppande rockriksdaler silvermetaller läder och skinn så blackt och sublimt att irisen övertas av pupiller och jag är inte här jag drunknar med sylfider och döingar med vassa konturer - spetsar! Så över till Rox och Bonita; nu är jag redan gången att dö under smäktan sanningen är, vilken jag läste om nyligen men avsade allt grubblande strax - att klass fyra vill jag leva om klass fem - sländor och Amanda i två? trean och den andra Den förstnämnda med kajalögon. Åtta år. Tar mjölk utan att skämmas. Färgar håret rött och blont och guldigt. Förvånad och erfaren och långa byxor. Sen träffade hon Fanny i sexan eller sjuan, de blev bästisar för de var så förbannat lika. (Jag vet, för de cyklade alltid vid höjden mot byn; lika små, lika dana.) Jo jag såg dem cykla mot äventyr, men innan dess var hon liten och då trodde jag inte någon alls bara runt, runt skolgården arm i arm skulle man gå och förbruka tuggummipåsar tills rasten tog slut Jag skulle vilja leva om det med Prinsessan, hon är lämpad för sådant och vet ni hon hade varit precis som Amanda - inte fattat varför hon tog mjölk, men likväl gjort det Eller så skulle jag vara nitton tjugoett South jätteinriktad och mer koncentrerad än juice - ofärdig |
2007januari (1) |