Hej livet
Idag var jag på stranden i flera timmar, men jag badade inte. Jag satt mest där och plockade i sanden, andades och lyssnade till vågorna, till mina tankar.
Jag har börjat inse att jag ska vara snäll mot mig själv, jag ska säga snälla saker när jag ser mig i spegeln, gå i bekväma skor och behagliga kläder. Inte tvinga mig till sjuka handlingar, inte umgås med människor som gör mig ledsen, inte kräva av mig själv att jag ska vara bra nog i mina mått, alltid.

Jag har börjat, redan. Jag är ganska glad om dagarna, och känner tilltro till framtiden. Jag vill leva, åtminstone för idag, och det är fantastiskt.
Jag skriver ganska mycket, och har drömmar. Jag Vet vad jag vill, och resten spelar ingen roll.
Ska skriva ett avtal med mig själv, så att jag vet, så att jag minns, så att jag vågar stå fast vid det jag bestämde, när jag helt var mig själv.

Jag vågar lita på Mig nu, vågar äta när jag känner för det och skratta när jag vill.
Ingen vill se mig olycklig, och ville de det så är det mest deras bekymmer. Jag ska våga vara glad när jag känner bubblet inom mig, och våga gråta när det faller mig på. Livet handlar nog mycket om att våga, om att trotsa gränser och chansa, att satsa. Bara lite till.
Jag vill aldrig bli en av dem med undanflykter, som sa "men jag mådde så dåligt", för visst, man MÅR dåligt, det tillhör livet, men man måste försöka för att komma någonstant. Det spelar ingen roll vart man går sålänge man inte stannar. Jag tänker inte bli en grå del av populatione, med lagom av allt. Jag tänker låta mig själv bli den jag borde blivit för länge sedan nu. Jag tänker bli Jag. Tids nog.