Fenomena

33 år

från Uppsala

Dagbok

Dagbok - November 2011

« Tillbaka till dagböcker

Onsdag den 16 November 2011

En dag i hälsans tecken, eller?

En dag helt utan elektronik och den där dammiga luften inomhus, är precis vad vi människor kan behöva ibland. Överallt man går så ska man checka in på facebook och alltid surrar det musik eller underhållning på alla allmänna platser man besöker. Det var så jag resonerade när jag tog kontakt med friluftsföreningen som skulle anordna en utedag i hälsans tecken. På deras inrådan packade jag väskan full med mat, tog fram yllevantarna och klädde på mig så många lager med kläder att varje steg kändes som att bestiga ett mindre berg.
Väl på plats kändes allting perfekt. Visserligen åkte jag vilse på vägen till mötesplatsen och fick både byta buss och gå en mindre sträcka genom Uppsala som man definitivt inte skulle behövt gjort om man haft lite mer framförhållning, men alla irriterade känslor kring det försvann när jag kom till dem andra som hade ställt sig och väntat vid en bedårande skogsdunge. Allting var precis sådär idylliskt som jag hade förväntat mig det, luften var kall och klar, marken lagom frostig och fuktig, och det doftade gran från alla väderstreck. Ledaren bar på 5 stormkök och visslade lite glatt när vi började att i ett rakt och glatt led vandra in i skogen.
Efter 30 minuter hade mina fötter börjat domna bort. Att jag valde lacoste tygskorna var kanske inte det smartaste draget jag gjort i mitt liv, men jag fick ju definitivt känna mossan mot fötterna på riktigt i alla fall. Dofterna av gran och skog började sakta försvinna och ersattes med snuva. Två av deltagarnas hundar jagade varandra runt mina fötter medan vi gick varvet runt och presenterade oss, och min presentation blev naturligt kort, då jag försökte säga så mycket jag kunde utan att huttra märkbart. Medan de andra presenterade sig åt jag de gömda godisarna jag strategiskt lagt i jackan, och fick en arg blick från kvinnan framför mig som viskar något om hur det prasslar. Strax därpå är det dags för uppvärmning och jag ler urskuldrande mot henne och inser att det här blir exakt som jag önskat ändå. Naturlig, skönt och helt fritt från min vanliga vardag.
Det blir det inte. Uppvärmningen håller till bara några meter därifrån startade, och går ut på att vi ska leka kurragömma. Vi är 30 vuxna personer som ska leka kurragömma och efter 10 minuter bakom den största gran jag kunde hitta har kylan nått mitt innersta väsen totalt. Tack och lov blir det bara en omgång och det första fikat annonseras. Det första fikat när alla utom jag plockar fram sina medhavda sittunderlägg och sina kaffetermosar och väl bredda mackor…
Jag glömde kaffet hemma.
Jag befinner mig plötsligt i den situation som bara en självsäker skådespelare kan klara sig ur, och samtidigt som jag lägger huvudet på sned och klistrar på det där filmstjärneleendet förbannar jag mig själv inombords.
Vad håller jag på med?
5 minuter senare springer jag mot bussen på den asfalterade trygga verkligheten. Jag hade, enligt mig själv, helt plötsligt fått migrän. Till alla som överväger en naturdag för att komma undan erat stressiga liv vill jag bara säga, tänk noga över det, hitta en förening som inte leker kurragömma som uppvärmning och ta med er en termos kaffe.

2011

november (1)