.matilda

37 år

från Lund

Dagbok

Dagbok - Oktober 2005

« Tillbaka till dagböcker

om fängelset.

Måndag den 17 Oktober 2005

dagbok 4

Faaaan jag är jevligt aggro nu. Och det är skolans fel. Vem fan uppfann gymnasiet? Jelva fuckface. Det räcker nu, det står mig upp till halsen med alla fula lärare utan kompetens och med förskräckliga garderober. Det är inte ens roligt, det sticker i ögonen. Walters fruktansvärda Dockers-byxor och brandgula skjorta, och hans glasögon, årgång 95. Och Monica Lombards ständigt beiga outfit. Beige, beige, beige. Det finns andra färger, get a grip! Drama-Charlotte är fan inte bättre. Alltid dessa svarta kläder. Är det för att hon ska matcha dramasalen? Det är säkert för att hon ska vara så neutral som möjligt och inte påverka oss i vårt \"skapande\". Dööööööööööööööööööööööööööö! Det är tråkigt, det påverkar mig! Negativt, jag skapar fan dåligt på grund av hennes fantasilösa, svarta jävla kläder.

Men grrrpjgoehgopih nu smackar Ellen och Petter när dom pussas. Det är så himla irriterande. Särskilt när jag försöker göra ett arbete om demokratins utveckling från antikens Grekland till nu. Såhär långt har jag kommit (jag började kl 21):
---
Fördjupningsuppgift (Demokrati)

1. Antikens Grekland: Ett direkt folkstyre där alla utom speciellt utvalda män saknade rösträtt.
---

Jag känner mig som när jag var fem och mamma tvingade mig att följa med och köpa overall, och jag var skittrött och gnällig och la mig ner på butiksgolvet och skrek och grät \"Jag vill inte, vill inte, vill INTE! Jag vill inte ha nån dum overall!\" Men det var ok då. För jag var fem år. Nu är jag 18. Jag kan inte lägga mig på Monica Lombards skrivbord och skrika \"Jag vill inte, vill inte, vill INTE! Jag vill inte ha dum samhällskunskap!\" Och om man mot förmodan skulle göra det, så skulle hon bara svara \"Gör inte uppgiften då. Det är upp till dig, kan inte jag ansvara för.\" Jamen, så fint. Vad bra, jag känner mig så..fri. För gymnasiet är ju frivilligt, eller hur? Nej. Inte om man faktiskt vill bli något.

Det här året, mitt sista ordninarie skolår, så känns det som om jag inte orkar bry mig alls. Jag vill kräkas. I elva skolår har jag varit flitig, ambitiös, kreativ, charmat lärare, ansvarsfull och trevlig. Ok, nånstans i 7:an till 8:an gick det lite utför, men det tog jag fan igen i nian. Jag orkar inte mer. Det som när Rudolf är kaffesugen i Sunes Sommar. Vart han än går ser han folk som dricker kaffe. Vart jag än går ser jag studenthattar på folks huvuden. Jag ser det framför mig; jag är alldeles lagom full (sådär så att släkten tycker att det är ok, hon tar ju studenten), skrikandes, skrattandes, och jag kastar upp hatten i luften och fyfan vad jag är bra! Och fyfan vad alla är bra, ALLTING är bra för nu är jag fri. Just i det ögonblicket kommer jag skita i att jag en månad senare mår skitkass, är arbetslös och har framtidsångest.

Nu klickade jag på X i Word-dokumentet. \"Vill du spara ändringar i Dokument1?\"
NEJ NEJ NEJ NEJ!

Tisdag den 4 Oktober 2005

dagbok 3

åh gud. här odlas det påsar under ögonen.

2005

oktober (2)
september (1)