avskalad

110 år

Dagbok

Dagbok - Augusti 2006

« Tillbaka till dagböcker

ej för känsliga läsare.

Onsdag den 16 Augusti 2006

brutalism del 2 - om poesi

Jag börjar redan känna att jag åstadkommer något på den här sidan och har trots allt bara börjat. Några ömma tår verkar det ha trampats på, men istället för att säga aj så trampar de tillbaka. En högst mänsklig egenskap som jag inte själv är fri från, men ändå så löjlig.

Det som gör poesi så oerhört menlöst är att det är nästan ett lika vitt begrepp som \"konst\". Om man slår upp ordet poesi i någon uppslagsbok så inser man att nästan vad som helst kan rymmas i begreppet poesi. Därför bör man betrakta det som just en konstform och inte som en lära eller vetenskap, vilket framför allt det manliga könet verkar ha en tendens att göra det till. Det märks pinsamt tydligt på denna sida, men även tjejer ägnar sig bitvis åt det. Alltså någon form av tävlan om vem som skriver bäst poesi. Det är naturligtvis lika idiotiskt som att tävla i måla bäst.

Smaken är givetvis olika och det finns därför inga vedertagna regler för vad som är bra poesi och vad som inte är det, även om det kanske finns en viss koncensus. Det som en del ser som kladd, ser andra som utmärkt naivism. Det samma gäller abstrakt konst. Kladd för en del, vackert för andra.

Men även inom den målade konsten förekommer kritik mot konsten själv och utmaningar av vad som ryms i begreppet konst.

Jag är här för att kritisera det en majoritet kallar poesi. Språket är ett oerhört kraftfullt verktyg. Det är därför med en oerhörd förtvivlan och irritation jag ser detta monumentala missbruk av språk. Med ett språk kan du förklara något in i minsta detalj på ett sätt som är omöjligt inom den målade konsten. Trots det används poesin många gånger till att linda in och dölja sanningen, att förvanska verkligheten ISTÄLLET för att förtydiga den och ge liv åt den.

Tro mig, det är en hårfin skillnad mellan att förtydliga någonting och att linda in någonting. Båda kräver en del adjektiv, även om man inte behöver överdriva. Man kan ibland även behöva hitta nya formuleringar, men inte tvinga fram dem.

Min kritik till en majoritet av poesin, speciellt amatörpoesin, är att man inte utnyttjar språkets potential utan istället missbrukar den. Man försöker bara hitta på fina ord och formuleringar istället för att berätta och beskriva något på ett sätt ingen gjort förut. Ofta lindar man in sitt budskap, om det för en gångs skull finns något, så väl inlindat att tolkningsfriheten runnit över bredden. Med andra ord innebär det att man kunnat använda vilka ord som helst, eftersom budskapet ändå inte gått fram. Att använda en massa ord utan att egentligen säga någonting alls, är som att måla färger på en vit duk, med ögonbindel. Det är totalt meningslöst och dessutom pretentiöst.

ej för känsliga läsare EJ FÖR KÄNSLIGA, sa jag. Tro mig, ej för känsliga.. Du kommer inte gå miste om något om du inte läser detta inlägg och din dag riskerar inte att förstöras. Läs endast vidare om du vill genomföra något slags socialt expriment

Lördag den 12 Augusti 2006

brutalism del 1

Detta är första dagboken här. Enda syftet är att som ett expriment skriva brutalt ocensurerat. Om någon följer denna dagbok så kommer den antagligen inte bli så upplyft. Särskilt inte på ett sånt här ställe där alla tävlar i försköningar av verkligheten.

Klockan är 03:14 och jag har ingen större lust att gå och lägga mig och ingen större lust att vara vaken. Jag hittade till den här sidan via en tjej som skrev här som jag lurade mig själv vara kär i. Jag låtsades smygläsa hennes texter och råkade nämna det nån gång för att kanske göra henne lite överaskad att jag faktiskt läste dem. Allt var givetvis bara i syfte att få henne i säng och för att slippa känna mig patetisk och ensam. Nu var det väl tur att det återigen inte gick vägen, även om hon säkert är ett bra ligg. Men jag tror inte ett förhållande skulle bli långvarigt, så jag håller mig till de nakna tjejerna på internet som \"råkat\" sprida sina privata bilder av misstag. Jag är säker på att de flesta inte har något emot om 100 killar runkar till deras bilder. Det är samma logik bakom u-ringningar. Om någon kille spanar för mycket så låtsas en del bli arga, men syftet med att visa halva brösten är väl ändå att just visa dem. Det är så dumt... (att förneka det).

Ikväll är jag för trött för att runka till mig den enda värme jag får numera i livet. Men det är helt okej. Jag njuter faktiskt av livet, men vågar nästan inte erkänna det.. för mig själv. Lär väl återigen få för lite sömn därför att jag inte orkar ställa om väckarklockan. Kommer vakna outvilad imorgon, men tröttheten dämpar ändå eventuell ångest över driverse saker som kan dyka upp i hjärnan.

Om du trots allt läste detta, så kan det vara en bekväm tanke att tänka att \"det där är ju en jävla patetisk galning, min kille skulle aldrig tänka så\". Det är åtminstone så dina föräldrar och samhället har uppfostrat dig att tänka, så känn inget dåligt samvete över det lilla vän.

Jag är inte bitter! Jag är bara rakare på sak än du nånsin bett om.

2006

augusti (2)