Laire

från Lund

Dagbok

Dagbok - September 2009

« Tillbaka till dagböcker

Ett dagboksinlägg från min blogg.

Söndag den 6 September 2009

Söndag, runt 23

Sitter på en stol mitt i rummet. Runt mig har jag tänt 14 levande ljus som fladdrar lite av den svaga vinden från fönstret. Vi har elavbrott men datorn håller i 21 minuter till, dock utan internet.

Det är ovanligt tyst. Jag kan inte komma ihåg någon gång det varit såhär tyst här förut – fläktarna nere på gården ser till att det alltid ligger ett dovt, sövande surrande över brf Knutsgården. Det är fullmåne bakom molnen utanför mitt fönster som hjälper till att lägga ett kallt ljus över oss, men den är inte till mycket hjälp. Jag hör någon köra in på gården, parkera och gå ur bilen. Låsa den och gå mot sin dörr men inte komma in, portkoden fungerar ju inte utan ström. Kanske är bättre att stå ute i månskenet ändå, går man in i trapphuset lär man knappast hitta hem. Det enda fönstret som skulle kunna släppa in en svag ljusstrimma från månen är ett takfönster och gör därför absolut noll nytta där det sitter på sjätte våningen.

Jag går in i badrummet och borstar tänderna – kanske lika bra att gå och lägga sig ändå – och tar med mig en ljusstake för att kunna se något. Håller handen för lågan så att den inte ska slockna när jag går och sätter försiktigt ned den på handfatets kant. Jag borstar länge, noggrant, men ger upp och spottar ut skummet efter nästan tio minuter. Man känner sig inte fräsch efter den här tandkrämen ändå, oavsett om man borstar i tio sekunder eller minuter. Colgate MaxWhite. Tuben säger ”Crystal Mint” men det kunde lika gärna stått att det var ostsmak. Gurglar Dentan. Tänker på Bathroom Gurgle. Tänker på Faley. Tänker att nu måste det ha gått mer än två minuter (man ska gurgla i en), spottar ut lösningen i handfatet och självklart gör jag någon sorts utandning efteråt som blåser ut ljuset.
Mörkret - paniken.

Jag vänder mina lungor ut och in och skriker. Måste väcka mamma, måste väcka pappa. Måste få dem att komma till badrummet med antingen ficklampor eller ljus. Displayen på en mobiltelefon funkar också – bara det blir ljust. Jag trevar mot toalettstolen och kliver upp på toalettlocket, sätter mig på huk. Tar så lite plats som möjligt tills mamma kommer med en tändare i handen. Min hultsfredtändare som jag letat som en galning efter i två veckor. Fint.

Hon torkar mina kinder med en handduk och leder mig tillbaka till mitt rum. Pappa stapplar nyvaket efter och mumlar att jag måste komma över mina fobier. Lätt för honom att säga, då kan han ju komma över att jag spelar lite för hög musik ibland.

Tillbaka på min stol framför datorn. Den hann slockna medan jag var i badrummet så resten skriver jag på papper. Det är en viss känsla man får när man skriver med en vanlig penna på ett vanligt papper men i total tystnad och i skenet av levande ljus. Det luktar stearin och det gula, varma ljuset får mig lugn igen.

Någon smäller ute på gården, tror att det kommer från elcentralen precis bredvid containrarna. Ett högt pang och taklampan blixtrar till, lampan som visar att datorn laddas tänds men släcks lika fort igen. Smällarna fortsätter men den här gången utan att något ljus tänds och av nyfikenhet vrider jag upp persiennerna och kikar ut. Ser inget speciellt så jag tar på mina glasögon, öppnar ett av fönstren och lutar mig försiktigt ut för att se om någon står där och fifflar med sladdar eller vad det nu kan vara. Ser inget utom månen och bestämmer mig för att ta en bild och sekunderna efter att fotot är taget kommer en till smäll, lampor blinkar till för att fortsätta lysa och fläktarna drar igång sitt sövande surr. Jag släcker lamporna som tänts och stänger persiennerna igen. Nu är allt okej.

2009

september (1)

2006

september (1)