gloominess

34 år

från Malmö

Dagbok

Dagbok - Maj 2006

« Tillbaka till dagböcker

ingenting för känsliga, underhållningssökande läsare.

Måndag den 15 Maj 2006

maniska dagar

jag känner bara att jag vill gömma mej bakom mitt hår och mitt smink. jag vill vara ifred för världen, inte med ord eller handling vidröra någon del av mitt liv, inte prata om det.
skolan, soc, bup och allt annat, låt mej slippa tänka på det..! jag orkar inte bry mej om franska, so eller svenska, och jag orkar inte ta ställning till villamea och allt kring det. jag vill bara försvinna, få allt trassel ur huvudet.
jag vill bara få vara. utan att behöva fundera över ig eller var jag ska bo nånstans. (otr: varför kan mitt liv inte vara lika självklart och lugnt som alla andras? varför är min tillvaro så upp- och ner medan mina jämnårigas är stabila?)
låt mej så berätta vad som händer... denna dag har varit ansträngande och underlig. jag kom mej upp ur sängen högst motvilligt, kilade iväg till skolan - lite sent. första lektionen var musik och jag skötte mej nog hyfsat, även om jag la ner när de andra inte kunde sjunga rent.

på rasten flippade jag, var orolig men uppåt, stirrig och exalterad, uppe i varv (otr: stressad) men glad. skrev prov på franska, apa gick det, och då nångång anlände paniken och mina minnen av händelseförloppet är därav suddiga. på nästa rast la jag mej i soffan bland vänner. kurade ihop mej, försökte lugna ner mej.
jag visste inte hur jag skulle nå ut till mina goda kompisar, hur jag skulle signalera att det var illa ställt. där var så mycket folk i rasthallarna att jag inte stod ut, paniken trappades upp och jag ville inte inför så många visa det. jag mådde så äckligt dåligt, och rätt vad det var satt jag ensam på en bänk ute och grät.
jag tog inte mer än en atarax, var för orolig, jag vet inte. ibland känns det mer skrämmande att trubba av en känsla som verkligen finns där, än att känna den.
jag fann i alla fall mej själv sittandes med blöta kinder, som för förbipasserande doldes av mitt långa hår. grät och frös bort nästan hela mattelektionen innan jag gick in igen. panikens skakningar hade utbytts i hackande tänder och av köld framkallade darrningar.
jag gick in på toa med min diskreta lyckoask. jag var inte mej själv... jag kommer bara ihåg blod och konstiga fantasier, i efterhand känns det som om jag satt där på golvet i trans eller med hallucinationer eller nåt.

sen stod jag utanför dörren till det klassrum där mina klasskamrater hade matte, tog tag i dörrhandtaget, men kom inte längre. av någon bortglömd orsak ville jag inte. jag hamnade istället i väntrummet utanför skolsysters håla, där jag, utan att så mycket som knacka, satt av tiden.
lagom till engelskan mötte jag upp med mina vänner och utgav mej för att ha tagit en promenad sådär lite impulsivt. när sanna sedan ställde en undrande blick till min blodiga arm tror jag hon misstänkte något annat.
men engelskan gick ganska skonsamt vägen och på lunchen köpte jag godis att trösta mej med. på so:n var jag extremt aktiv och duktig, diskuterade och skötte mej. på bilden gick jag och sanna en sväng och väl i klassrummet säckade jag av trötthet och depression.
en stund senare tog jag bussen till stan för att träffa min nya socialsekreterare (orka minnas hennes namn, marie eller nåt...). vi pratade, hon fick lite obegriplig information och jag har ännu ingen uppfattning om henne utöver den att hon är mycket bättre än björn och annorlunda.
sen gick jag till citylivs och köpte än mer godis att i min sorg tröstäta, och sen åkte jag hem.
jag misstänker att morsan var i full färd med att gråta eftersom hon for in i badrummet och tvättade ansiktet och inte genast ville titta på mina flätor. hon var dessutom röd om ögonen och hade klen röst. som alltid när hon gråter tänker jag \"oh, vad är det nu för missöde som drabbat oss?\" och skjuter det sedan ifrån mej. orkar inte bry mej.

Livet är en resa som ingen överlever.

Torsdag den 11 Maj 2006

Tack gode gud för det.

Vilken himla tur att jag inte har disgusting huvudvärk, fuckar min skolgång och har ont i armarna.
Det hade nämligen kunnat vara jobbigt.

Håll käften och väx upp.

2006

juli (1)
maj (2)
april (1)
februari (1)

2005

december (2)