Lillith

49 år

Dagbok

Dagbok - November 2016

« Tillbaka till dagböcker

Fredag den 4 November 2016

Karin Boye och tröttheten från helvetet

Helt fastnat med en av Karin Boyes dikter i huvudet.
Mormor läste den ofta högt när jag var liten.

Hon satt i den omhuldande öronlappsfåtöljen och runt omkring i taket satt fler olika högtalare uppsatta, men dolda bakom de mängder av böcker som prydde rummets
största vägg.

Ur högtalarna brusade klassisk musik och mormor blundade och log sådär man bara kan le om livet känns riktigt gott.

Det var i dessa stunder hon började recitera.
Det var olika dikter men hon återkom ofta till just denna dikt av Fröken Boye.

-
I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
-

Jag förstod den inte alls när jag var liten. Men jag tyckte orden lät som en sång. Speciellt när mormor ändrade röstläge då hon läste den sista versen:

BRYT UPP, BRYT UPP. Den nya dagen gryr...

Det är ibland som om hon läser den för mig när mitt liv känns förjävligt. Som det gör nu.
Jag hör hennes röst, jag hör orden.

För flera år sedan började jag dessutom ana dess fantastiska budskap.
Paradoxalt att just det budskapet maler i mitt huvud nu när livet skanderar det motsatta.

... och så är jag så trött.

Så förtvivlat trött på alla vis det går att vara trött.

I själen, i ögonen, i kroppen och gråtklumpen i min hals släpper inte taget.

Bryt upp, bryt upp.
Den nya dagen gryr.
OÄNDLIGT är vårt stora äventyr.

2016

november (1)