Matilda_

34 år

från Växjö

Dagbok

Dagbok - Maj 2006

« Tillbaka till dagböcker

Torsdag den 11 Maj 2006

Kossa på språng

Lugn och fridfull dag med varm sol och fint väder och jag är ute och går med min hund. Plötsligt ser jag en ko en bit in i skogen på min vänstra sida. Livrädd för kor, som jag är, börjar jag gå lite fortare. Efter en stund hör jag klampet från koklövar bakom mig, vänder mig om och ser till min förskräckelse kon komma gåendes bakom mig. Fastän jag vet att man inte ska försöka springa ifrån kor, gör jag det i alla fall och självklart börjar den jä*la kon jaga mig. Fort och med rädslan lysande ur ögonen ser jag mig desperat om efter någonstans att ta vägen. Får, som tur är, syn på en sten en liten bit framför mig, inne i kohagen, därifrån kon, som jagar mig, har rymt. Snabbt klättrar jag under taggtråden och upp på stenen.

Snart är det inte bara en liten ko som står och kollar på mig, utan alla kor från kohagens alla hörn står samlade i en ring runt stenen jag klättrat upp på. Alla med mördarblick i ögonen och var och en står hungrigt och slickar sig runt munnen. Ja, jag vet att kor är vegetarianer, men ändå, just i denna stund kunde jag inte tänka klart.
Efter ett tag lyckas jag samla mina tankar och förstår att jag inte kommer komma härifrån utan hjälp, känner på fickorna och minns plötsligt att mobilen ligger hemma på mitt rum och laddas. Orden ”fan också, nu är det kört”, sveper igenom mitt huvud. Uppgiven slår jag mig ner på stenen och hade jag haft skägg att klia mig i hade jag gjort det, i hopp om att det skulle kunna hjälpa mig att finna en lösning på detta läskiga problem.

En bil kör förbi och jag ställer mig på stenen och viftar med armarna och en till och en till. Men alla bilförare vinkar bara glatt tillbaka. Ingen förstår att jag faktiskt behöver hjälp, men så är det väl här ute i skogen, för mycket lantluft gör en nog lite snurrig i huvudet. Jag menar, vilken normal människa skulle tro att någon, någonsin skulle gå in och sätta sig på en sten i en kohage, med alla hagens kor i en ring runt omkring sig och tycka det var kul!
Jag vet inte hur länge jag satt på denna sten men det kändes som evigheter och så fort en av korna tog ett steg närmare eller bara rörde sig lite rös jag i hela kroppen av fasa. Efter en lång stund tröttnade jag att sitta på denna hårda sten med koflugor susandes runt öronen och kobajslukten stickandes i näsan.

Det var bara att bita ihop. Kunde ingen annan rädda mig fick jag helt enkelt göra det själv. Sakta, försiktigt och skakandes av rädsla kröp jag ner från den trygga stenen. Darrandes och med kornas flåsande i nacken lyckades jag rycka upp en stolpe till staketet, kastade den åt sidan för att få bort taggtråden och göra en liten ingång åt den rymmande kon. Överlycklig skuttade hon in till sina hemska kokompisar. Jag skyndade mig ut och tryckte snabbt tillbaka stolpen i marken. Därefter halvsprang jag från platsen med hunden vid min sida.

Kanske var min rädsla bara onödig och överdriven, kanske var kon bara ledsen för att hon kommit ifrån sina kokompisar och ville bara ha min hjälp att komma tillbaka till dem. Må så vara, men aldrig att jag går förbi den kohagen igen.

Måndag den 1 Maj 2006

Bojkotta Bingolotto?

Ikväll har jag fördrivit tiden men den övre åldersklassens söndagssysselsättning.
En och en halv timme av mitt liv ägnat åt Bingolotto utan ens så mycket som ett jävla nummer rätt.
Bingolotto måste vara det mest långdragna och deprimerande sällskapsspel som någonsin uppfunnits. Det är till och med nästan så att man föredragit en omgång UNO istället för denna en och halva timme framför tv:n. När det gäller UNO finns det ju i alla fall en chans att vinna!

Skulle jag då vilja att tv4 bojkottade detta, skulle gissa på 100 år gamla, tv-pogram?
Svaret är nej. Bingolotto är kult. Hur arg man än kan bli för den dyrbara sändningstid som går förlorad ska det ändå vara den där irriterande, uttjatade signaturmelodin när man knäpper på tv:n om söndagskvällarna.
Och posetivt är ju också den nya, roliga pogramledaren. Den snyggaste som någonsin varit förövringt. Förlåt alla 60+ damer men Leif Loket Olsson var väl ingen hit, eller?

Jo tack tv4 för att ni låter svenska folket ha kvar sitt älskade Bingolotto. För hur mycket jag än hoppas på att hela jävla studion ska brinna ner, vissa dagar, vill jag nog ändå att mina barn ska få uppleva denna stora del av sveriges tv-historia.

2006

maj (2)