Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




User avatar

sockerspöket


34 år Female icon från Stockholm


Dagbok

Dagbok - April 2011

« Tillbaka till dagböcker

Tisdag den 26 April 2011

Förklaring till dikten "Inte min sorg, inte riktigt"

Lilla systers 4 åriga hund har för inte så länge sen fått tarmvred. Ikväll fick han det igen. Och måste avlivas.


Jag blir så jävla förbannad på livet.


Räcker det inte med smärta för vår familj? Mamma finns inte mer.. jag har haft det svårt med min hund och ex och så nu detta.. Jag menar, tar det aldrig slut?


Visst, det var inte min hund. Men det gör ändå förbannat jävla ont. Jag älskade också den hunden, inte alls lika mycket som lilla syster, men ändå. Han var en del av familjen. Sedan också att det är lilla systers hund gör väl sitt också.. att se henne så ledsen och förstörd..


 


Det är bara fel..


 


Satans förbannade jävla helvete..






Torsdag den 7 April 2011

Att utvecklas

Jag har insett att jag måste ha utvecklats en hel del i mitt skrivande. För sen ett par månader sen får jag nu applåder/kommentarer från alla de personer som jag ser upp till här. Det är klart, att alla andras kommentarer/applåder inte värmer mindre för det, det är alltid lika kul.


Jag menar mera att jag tänker tillbaka lite på hur det varit förut och jag blir helt förundrad över att så många, och speciellt de jag ser upp till, uppskattar mina verk. Det känns så väldigt bra!


Jag har varit medlem på den här sidan sen 2006, och att nu det senaste halvåret iaf, fått en slags bekräftelse på att mitt skrivande berör och har utvecklats, det känns så underbart. Speciellt när man skrivit så länge.


Varje gång jag ser att någon person, vem som helst, kommenterat, eller applåderat, så blir jag lika chockad varje gång, att någon tycker om det jag har skrivit. Jag ser inte direkt mig själv som bra på något över huvudtaget, men skrivandet och dikterna framförallt, har varit en stor tröst för mig sedan jag var 13. Och att se att det faktiskt finns de som uppskattar dem får mig att inse, att jag kanske kan skriva ändå.


Det är klart, att det senaste året har varit en av de svåraste i mitt liv, och de senaste 4 månaderna de absolut värsta någonsin.. Ända sedan mamma dog i december så har mycket förändrats. Och jag antar att mitt skrivande har följt med i den förändringen också.


Och det verkar ha varit till det bättre.


Så, till alla de som kommenterat, applåderat, eller bara helt enkelt läst:


Tack så väldigt mycket!






 

2011

april (2)