då plötsligt
vaga dåtidsrörelser

i tankarna försöker dra i mig
reflekteras gammaljaget på ytan

skvalpigt

vattnande

som när en pråm drar förbi

i motsolsvackert

bländande mörkerljus

ältas jag ögonparligt

och som vore det förgjort

att vara klipsk,

jag får inte ihop det

i min lyxförpackning

sitter jag brynt som korv

och kan inte tänka klart

lika bra det

inte tid att loda djupt

men ta mig hårt i natt

visst så sa hon

lite tung i hatten

har alldeles klart lodat

för djupt

vem var då denna..

gammeljaget stirrar

i glömska