fadedfromblack

38 år

från Norrköping

Dagbok

Dagbok - Oktober 2007

« Tillbaka till dagböcker

Torsdag den 4 Oktober 2007

Dagbok, op.1.

Att skriva ur en drivande förtvivlan för en sträv förnimmelse av framtidshopp är en förbindelse med det egna Jaget.

Så du är här igen, Missmod?
Du vill fly, kanske gömma dig för [någon, något]?

[Jag såg ett konstverk häromsistens, men såg för mitt inre öga blott en vidrig, stinkande författare i färd med att våldta en ung oskuldsfull vokabel]

Författare talar inte. De skriver. Och när de väl talar smakar alla åhörare på tungan med omisskänlig avsmak. Författare talar verkligen inte som människor gör mest. Författare försöker tala tyst. Men orden luktar motbjudande - och smakar än vämjeligare.

Jag var skyldig till arrogans idag. Men det betyder ingenting. [Man måste gå utanför sig själv stundom. Inte för att uppnå något, men för att påminna sig om just den saken.]

Som alltid sover jag, jag vaknar, jag sover, och jag vaknar igen. Jag har länge haft svårt att hålla isär tillstånden. Men jag är lyckligare nu (än vad jag var en gång) åtminstone.

[Jag tänker ofta på att jag inte minns hur jag uppfostrats. Är jag den människa min mor och min far och min styvfar stöpte mig till, eller är jag någon annan? Är jag måhända en helt annan person? Varför minns jag inte vem jag var och vem jag blev?]

Jag är sällan ensam numera. Men mitt sällskap oroar mig. Det skiftar alltför sällan. Jag behöver träffa nya och annorlunda människor. [Eller är det bara som jag inbillar mig? Antingen har jag allt, eller så har jag ansenligt mycket spädare behållning än vad jag vill förtrösta mig om.]

Jag tror jag håller på att förvandlas [men nej! det gör jag inte! Det är bara vindspelets sång som förvränger min redan skruvade världsuppfattning]. Jag vill lämna plats åt något större. Men jag börjar tro att det kanske inte finns något ”större”. Utan något betydligt viktigare än ”större”. [Du undrar vad?... svaret på den frågan är: ”Jag letar fortfarande...”.]

Jag har försökt att skrika fram, - forcera fram en ursäkt till varför jag inte skriver vareviga dag. Jag vet att jag borde det. Det är min rättighet...

Men ord är märkliga ting. Och meningar är fullkomligt obegripliga.

[Min lägenhet är i total oording. Detta är alltså jag.]

2007

oktober (1)