Som fiolsträngar

ligger mina nerver

liksom på utsidan

minsta friktion

och de ger ifrån sig

ett oförnimbart läte

mer olidligt än något annat

Det enda

som låter högre

är mina tankar

ekande i mitt huvud

min inre dialog

med mig själv

om hur jag bör känna

kontra

hur jag verkligen känner

och i all denna kakafoni

av ljud och röster

försöker jag envist

skapa en tystnad

kring mig själv

Schhh...