Just där under parasollet vid ett skimrande blått hav, i skuggan av den brännheta solen, sa du de magiska orden. Precis när mannen i sombrero kom förbi och vägrade lämna oss ifred förrän vi köpt melon eller vindruvor och måsarna skrattade åt barnen vid strandkanten. Luften viskade hest att jag skulle ta vara på den dagen. Jag grävde ner fötterna i den varma sanden och sprättade lite på din sololjiga ryggtavla, du svarade med att lyfta upp mig och bära ut mig i vattnet. Jag borrade in ansiktet i ditt salta bröst och lät vågorna skölja bort tankarna på morgondagen.