Det var en helt vanlig gråmulen vinterdag och motorvägen kantades av grått slask som frusit ihop i de mest konstiga formationer. Mil efter mil avverkade den röda volvon med Rolf bakom ratten, radion skvalade och han småsjöng en halv tonart över.

Det skulle vara gott med kaffe. Rolf hummade och fortsatte köra. Gunilla blängde ut genom rutan och tyckte att slaskformationerna påminde om avhuggna manshuvuden. Vi har kört jättelänge nu. Gunilla gjorde ett nytt försök, utan resultat.

Inte en enda gång lyssnade han. Hon drog ett djupt andetag samtidigt som handbromsen med en blick på säkerhetsbälteslampan som blinkade på instrumentbrädan...