Med en näpen liten näsa och två små mörka blanka ögon såg du på mig första gången. Jag insöp din mjuka doft och lade alla små detaljer på minnet, gropen i hakan och rynkorna i din panna när du gäspade. Din hand grep om mitt finger och mitt hjärta hoppade bungyjump i bröstet.

Nu har ditt fjuniga hår blivit längre, kraftigare och ljusare. Gropen i hakan är fortfarande kvar om än inte så tydlig längre. Ditt skratt får mig att glädjas med dig och fortfarande hoppar hjärtat bungyjump, när du klättrar på bokhyllan, du min allra dyrbaraste skatt i livet.