Det var genom tystnaden som jag betalade mig,

det var då jag gav upp, 

gav mig av för att bli något stort,

det var då svagheten 

berättade vad jag hade gjort.

Ganska mjukt  hördes visslandet med små falskheter, 

min rakhet speglades ,

men inte tillbaka ,i speglen äntrar jag min rädsla.

Min yta bortförklarade din frågande blick,

för lögnen var mina envisa svar som du fick .