Vi kallade oss
dumma lite korkade
förbi trafikljus
vinkar vi
längtan frös ner
och vi glömdes,
en frästelse
till en början
till kanske något nytt
förlåt mig iallafall
jag trampar
ser mig inte för
längtade inte hem
så här kan jag dö,
hoppet försvann
därifrån höga tak
ser jag
vinddrag spelar
med hav och dis
så allt är bra,
jag fruktar regn
mellan glas
fönstret drar in
och jag fryser fast
utan filtar irriteras jag
men det är bara ord
jag skriver
och glömer tid
som fick mig
att behållas med stil.