Ändlöst framåt
verkar vi tappat alla riktningar
för vad skulle vi tro
ärligheten bygger vi nog
självständigheten faller bort
styrkan är bara en smörja
Väldigt långt bort
förklarar jag för far
vart vi är på väg
man hotar hoppet ibland
påfrästar svävandet ett snäpp
för att skylla på en död
hjälpen är förhoppningsvis på väg
men vi är kvar
stående på tå
lutandes över staket
det är skönt att falla ifrån
och se
beskådar allt fler
dom lär mig
se igenom och rätta fel
Kalla det för tröst eller ett plus
verken du och jag
vet vad
inget har händer
än i dag...