Nej jag lyssnade inte på min inre röst. Jag var väl tvungen att göra nya erfarenheter. Vi förlovade oss för att han ville det, han började prata om att gifta sig men det visste jag att det kommer vi aldrig att göra. Det kändes inte bra. Visst hade vi det mysigt när vi träffades, helst när vi var hos honom för då kunde inga andra människor störa oss. Hemma hos mig var det många barn och besök och han klarade inte av det. Han var inte på hemmaplan och hade inte mig för sig själv. Han trodde till och med jag hade ett förhållande med grannen. Jag håller mig till den jag är tillsammans med så det kändes inte kul att få det slängt i ansiktet. En natt blev det ett jättebråk där han anklagade mig för att vara med andra och ju mer jag försvarade mig desto mer övertygad blev han om att han hade rätt. Det slutade med att han väckte sin son och tänkte gå till tågstationen, men jag lyckades lugna ner honom. Det bästa var att inte svara emot. Efter att tag kunde jag inte vara mig själv. Jag var hela tiden tvungen att vara på min vakt, kunde inte säga vad som helst för han misstolkade allting. Han blev sur när jag ärligt sa att jag inte brukade drömma om honom när han frågade om jag gjorde det. Sjukt. Vem kan styra sina drömmar?! Vi var tillsammans 1 år. Sista gången jag for ifrån honom tänkte jag att jag måste avsluta förhållandet. Jag vågade inte göra det öga mot öga. Jag hann inte. Jag fick ett sms från honom där han gjorde slut. Vilken lättnad. Men en tid efteråt hörde han av sig och ångrade sig. Han menade att han fått en psykos och inte vetat vad han gjorde. Skrev en text om vårat förhållande för en tid sedan.

Minnen

Det är länge sen vi sågs nu. Lika bra det. Det är 60 mil emellan oss så vi kommer aldrig att springa på varandra på stan. Lika bra det Jag ser dig framför mig när tankarna återvänder till den tiden då vi var tillsammans. På distans, blev några resor, några veckor bara du och jag. Ett år stod jag ut. Ändå kändes det så fel många gånger. Varför klarade jag inte av att lämna dig? Kanske jag tyckte synd om dig, du var så snäll och ensam. Du var inte ens attraktiv i mina ögon Din mage var alldeles för stor men jag brukar inte bry mig om såna bagateller, jag vill se människan Men din självkänsla var så dålig så den gjorde dig oattraktiv. Du klädde dig i gamla kläder. Sånt brukar jag bortse ifrån, alla har inte råd inte jag heller alla gånger, definitivt inte du. Du levde på socialen tillslut fick du inte ens pengar därifrån. Du sa du inte klarade av att jobba. Du var nära att bli vräkt, jag tog ett lån den gången. Din självkänsla var i botten.. Du sitter vid köksbordet i ditt rökinpyrda sunkiga hem Du hade aldrig bytt gardiner så jag sydde nya åt dig. Dom hänger nog kvar än fast det är många år sen nu. Om du lever.. Ett tag efter att vi gjort slut sa du att du var döende i cancer och att din tid var på väg att ta slut Du skulle hålla förlovningsringen i handen under operationen. Det var kanske det sista du gjorde,tänkte på mig Du hörde inte av dig på ett år tills en dag då du skickade ett sms och önskade god jul. Jag som trodde du var död men du är nog sjuk på ett annat sätt. Du svarade inte när jag ringde. Lika bra det för det slutade ändå med att du anklagade mig för att ha varit med andra när vi var ihop. Du tyckte jag var kall och hård när jag inte ville försöka på nytt. Du tyckte jag var kall och hård när jag blev arg på dina anklagelser. Tillslut orkade jag inte ens svara på dina mess för det tjänade ju ändå inget till. Det slutade alltid med dumma anklagelser från din sida. Jag såg aldrig åt någon annan gick ju inte ens ut och dansade på ett år och jag som älskar att dansa. Och förresten hade jag ett nytt liv och en ny man men ville inte såra dig genom att berätta. Du behövde ju inget veta om mitt liv längre. Det var 60 mil emellan oss. Din svaga självkänsla.. Om jag inte tyckte du var attraktiv varför var vi då tillsammans? Jag var trasig efter ett förhållande med en sociopat som ljög och bedrog mig. Du var snäll Du lyssnade på mig, passade upp mig. Fick mig att känna att jag kanske ändå var någon värd att älska. Det var jag. Min självkänsla var inte så svag som din. Men för ett tag respekterade jag inte mig själv tillräckligt för att lämna dig. Du ville passa upp mig, ta hand om mig. I början var det ovant, lite smickrande, kändes skönt att nån ville ta hand om mig också, sen bekvämt men nånstans på vägen blev det obehagligt. Jag fick känslan av att du ville kontrollera mig. Dukade jag fram till middag flyttade du på det jag lagt fram Lagade jag mat kommenterade du allt jag gjorde och fick mig att känna som att jag inget kunde. Jag har ändå jobbat i storkök i 15 år. När jag i en stund av förtrolighet berättade att jag brukade smeka mig själv slog du sönder en dörr. Vi pratade och pratade på telefon mest hela tiden Livet måste ju levas på andra sätt. Du blev sur när jag sa att jag inte kunde prata för att jag skulle se på video med mina barn. Jag kände mig mer och mer bunden. Det var din svaga självkänsla som gjorde att du ville hålla mig fast. Du mår inte heller bra psykiskt. Det var min svaga självkänsla som gjorde att jag stannade kvar. Men nu är det historia och jag har lärt mig att se upp. Jag är ändå tacksam för erfarenheten du gav mig. Ja det var mitt tredje förhållande. Ett förhållande på distans med en man som inte mådde bra och var svartsjuk. Inte kan man vara svartsjuk om man ska har ett distans förhållande. Nej här gäller det att se upp för svartsjuka och kontrollerande män. En till sak jag lärde mig var att man kan inte ta på sig någon annans problem. Det måste dom lösa själva. Visst ska man vara ett stöd men inte om det går ut över ens eget välmående. Distansförhållande kan man ha ett tag men sen måste nog någon flytta. Så tänkte jag då.. Jag gjorde ett nytt försök med sms- kontakt. Den här gången satt jag in en annons för att jag verkligen ville träffa en vettig man som inte var svartsjuk utan mogen och säker på sig själv. Och visst fick jag kontakt med en man som verkade väldgt klok och tolerant. Men han hade inte sörjt klart sin flickvän som ett halvår tidigare hoppat framför tåget. Det var en månad efter att dom förlovat sig och han flyttat in hennes etta.