Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




User avatar

Böcker

När jag närmade mig land la jag ner årorna för att vila

« Poeter.se alla böcker | « Trädflickan alla böcker | « Tillbaka till bokomslaget


  jag är inte bättre själv


hur behandlar vi våra gamla?



ett sjukhem med 18 boende
är alldeles för stort och opersonligt
stimulerar inte till trivsam gemenskap
om tiden skulle finnas

vad gör man på en institution?
man känner då inte gräset under fötterna
inte vinden i håret
man känner inte lukten av lök som steker i pannan
och rummet man sover i är inte det minsta hemtrevligt

det finns ingen naturlig samvaro

18 boende, inte personer
bara några som behöver vård
vård?
en kropp att ta hand om

tvätta
klä på
mata
medicinera

sen vidare till nästa
kanske lite mer självgående
mindre tid där
så skönt då hinner jag med nästa som behöver helskötsel

frukost
lunch
middag
kvällsfika
sittande framför bordet
eller liggandes i sängen
vila emellanåt

aktiviteter?

gudstjänst

någon sångstund

titta på tv

sitta på balkong








Övriga genrer av Trädflickan
Läst 381 gånger
Publicerad 2009-05-15 01:32

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


  johanni
Mycket bra tankar nedskrivet. Man får hoppas att det går fort med "knall å fall effekt" när den dagen väl kommer.
2009-05-16

Maria T
Kanske blir kroppen väl
omhändertagen
men vi är ju inte bara kropp.
2009-05-15





  < Nästa text
< Föregående