Det var ju aldrig meningen att skrämmas

men det var bara det att du trampade på min äkta matta av hud

och den är helig

dina fötter kändes smutsiga och malplacerade

där de klev omkring utan att vara inbjudna att äntra mina hemliga rum

Det var ju aldrig meningen att skrämmas

men dina tafatta försök att ta plats i mina självklara ögon

fick dem att förändras

och dina händer kändes som beklädda av frostslickad vargpäls

där de strök omkring utan att vara inbjudna att jaga sitt villebråd

Det var ju aldrig meningen att skrämmas 

Men du backade tillbaka

vid åsynen av mina blottade huggtänder

och mina vredgade ögonbottnars djupa kyla med pupillen fixerad

vid din blottlagda hals

där dina hjärtslag syntes pumpa av skräck

och visshet

av att ha gått för långt

och ögonen skvallrade om ditt nederlag

långt innan du vände och sprang

Det var ju aldrig meningen att skrämmas