Redan medlem?
Logga in
Böcker
Ögonkontakter jag minns
Utan ord, eller om en bänk...
Du det var om en bänk jag skulle berätta men så satt du där under samma filt som jag strök med pekfingret över mina ben och när jag öppnade munnen för att tala förde du handen mot mitt hår kom så nära så nära att jag kände dina tankars andetag mot mitt öra
och jag hörde hur de talade viskande om längtan och de berättade också de om en bänk
där allt en gång hade börjat Fri vers av Ensamma mamman Läst 722 gånger Publicerad 2006-03-07 23:36
Spara bokmärke
Kommentera text
Privat textkritik
Skriv ut
Spara som PDF
|
Nästa text
Föregående
Poeter.se senaste böcker
rollfigurer (2) Sånger för Nordiska nätter PUTIN'S KAMP Dansa med Dan SUMMER NOTES SOMMARENS SJÄL MARGINALIA
se alla
|