En åskby om morgonen. Din sargade kropp som en luggsliten katt kring het gröt, kring din kvinna. Talrika människor flackade omkring i rummen som var rustikt möblerade inklusive en bardisk. Med härsken mjölk och olika substanser begravna under glansiga drömlexikon.

I moll ljuder vi som violinkonserter. Jag klär av dockor på dyschateller. Jag blåser frost och stelnar i ditt hår. Teatrar öppnar och du gästar dem iförd ingenting med ansiktet vänt från fotografen. Ditt nattliga jag spatserar i dagspressen och kliver ur en vak alltid naken.

Du sitter i hörnen av väggar och tak som en spindel. Du sträcker dig vig som en atlet efter ditt vin. Från alla håll strömmar beduiners tält och de tar dig på en tripp till ett regnigt Sahara. En snurrad jordglob, ett kallt finger på Sibirien. Du packade din väska och reste iväg.

Sidospårs bekymrade kreationer. Svärmande blickars inneboende djävulsdyrkan. Nöjesfält av stela väntande nymfer. Fösta undan av en blind vardags famn. Lirkade med av en osynlig makt, lindade in i hår av spunnen tråd som jubelåsnor under splittrad sömn.

Provdockorna i fönstren fick liv. Notorna i restaurangerna fick dig att punga ut med ditt eget blod men det gjorde du gärna. Många år senare stod jag i kö för att prata med dig, för att skaka din hand. Jag fick in en redig höger när du sablat ner mig på ett främmande språk och skrivit ditt namn i bläck i min panna. Du pumpade med den muskulösa klockan.

Tryckt mot jorden, en mun av oss. Smärt och elegant, pump av tusen öknar. I rovfåglarnas skrud, i de levande nyckernas landskap. I förräderiet, i det närvarande helvetet, den höga visan.

Åter låg du på golvet med håret i tofsar. Det du trodde på var fullkomligt fel. Hon kommer aldrig att ringa dig. Hon kommer aldrig att ge dig några blommor. Hon betraktade dina drag i perfektion och fulländning. I huset bredvid pågick akten, akternas akt.

Du kände efter denna tripp till scientologernas högkvarter att du måste teckna ner det du sett. Lösenordet är bensin, höjda händer i luften. Som en förrymd vid lekplatsen hugger du sten i en randig skjorta. Sprider gosedjur, åker rutschkana och pratar som besatt till nio på morgonen.

När de gick igenom dina saker fann de stoff till flera uppenbarelseböcker. Efter din död kom sanningen fram. Du var en galen visionär, trolovad med den helige ande.

Det tog dig åtskilliga år åt födas och sky framgången som ett ont öga. Det tog dig ännu flera år att bli levande och markera för en sång för att sedan två dina händer. Din sång var katastrofal. Din dans var en fumlig amatörs men den var din och skulle så förbli. Efter åratal av lögnens dygd, ledmotiv för skjuten kråka, tassade du fram mot auditoriet. Fick veta att efter din död skulle du leva länge än.

Bröllopsfotona levde som en bild av dig. Doften av svett slogs i era porer. Inspirerad levde den sig in i elden i en pervers film. Och på affischerna i ditt sovrumreste sig en clown från det turnerande sällskapet. Möjligheten av en olycka höll din hand från låset. Sibyllan i husvagnen höll din jordglob tänd. Men allt var en bluff, tiden gick som en stor sömn. Den knuffade framför sig varje blind dag. Såg hur natten färgade av sig ett mönster av nerdragna rullgardiner.

Du tog av dig din slokhatt och skådade in i framtiden. Du såg en kvinna kräla i en swimmingpool. Röd i skinnet med utstående ögon liknade hon en kokt kräfta. Du lämnade henne, fåordig och luguber, i hennes förlägenhet. Med chassit täckt av en lesbisk kilt. En fantasma störd av musiken, Black Sabbath på hennes stereo.

Du låg i gräset med de andra, utsträckt på ryamattan under seansen. Du låg på fällen med lapptäcket som sammanfogade era apatiska kroppar. Med ditt förkolnade hår friserat av en lie. En gäll röst som har förbrukat sin rätt trängde sig fram genom lyckta dörrar. Utan ett vettigt ord.