Du publicerade din förvirring i gratistidningen och väntade otåligt på nästa nummer. En bebé tärde dig på bredden full som du var av sömntabletter och gin. Joller från en vuxen hördes. Du tog foton av resten av regnbågen i din hornhinna, bilder som var dömda att misslyckas. Spökets röst blev tyst i dina öron som efter ett farväl.

I den sörja, det töcken som var du själv letade du och fann, undersökte, analyserade och förkastade ditt liv. Bortom skuggorna av ditt förflutna spottade du och söp dig full och den kremerade människan låg ren som aska i ditt glas.

Resterna från det slocknade ljuset i din glödheta hand. Din skållade kropp över kylan från golvet och frosten i vinden förde ditt jämmer min väg. Jag såg din bröstkorg hävas vid varje andetag. Mummel under berget. Tassel mellan björkarna. Och ormen kom. Det var den homosexuelle mannen. Liten som en prick på väg tillbaka genom livet.

Jag hängde en duk över honom. Jag morrade åt honom när jag blev på dåligt humör. En ångmaskin. En tennsoldat stöpt i en vanskapt form. Mullret av ett nyår. Slaget av en öppen hand. Vägen vid hamnen där jag vände mig om. Och han lämnade tillbaka sina priser och stipendier och nycklarna till fars gård. Och han berättade att han var... min storebror.