Varje spår är en stig. Alla pekar hit.
Vinden pekar hundkex som rågax (rajgräs) pekar.

In mot skogen.

Där; älg och rådjur. Där; hare eller räv.

När det låg snö här
kunde vi se markeringarna. Nu måste man vara hund
för att märka dem.

Även jag lämnar efter.
Trots att det inte längre är en juridiskt nödvändighet är det
fortfarande en marknad för deckare.

Jag sätter mig på knä och följer arbetarmyrans stig
upp till stacken. När jag sedan reser mig upp igen
syns inte längre barrträdets slut.