Jag föredrar stenar som är silvriga och grå
med naturlig relief och skavank

De skimrar så grant emot himmel blå
Vid en sådan kan man slå dank

Jag föredrar de stenar som är mjuka och sköra
Som nästan längtar efter en hand att beröra

Som länge, under andra stenar varit gömd
Och som formats utav vågor och salt

Men det ska man veta, den var aldrig glömd
Och det fanns en framtid där bortom allt

En sten som blir utvalt och bedömd
Av sin lyster och silvriga glans

Jag vill hitta stenen snart någonstans
Ja, jag önskar att den fanns