Sömnens viga musa är min bädd,
som för mig bort på drömmens vingar,
men vaknar snart, kallsvettig och rädd,
när hon ett slag av döden svingar.

Men så i min vakna tröstlöshet
hör jag min musa viska ord som
lovar vackra drömmars evighet,
och jag vänder mig och somnar om.