Hur många vinternätter har skövlat
min kropp på dess intensiva brand,
som där unga leenden bemödat
sig att med lätt och ömsint hand,
som vinden, som din mjuka lejonman
nu varsamt smeker min strimmiga kind,
och liksom tröstrikt höstregn är den van
att torka mina tårar med sin vind.
I ditt vackra eldhav vill jag kväva
alla kval, sorger, ångest, alla sår,
så låt mig begrava all min rädsla
i ditt röda, sommarvarma hår.