Har du tänkt på hur alla de droppar fuktar,
som faller mot världen och som blöter det hår
de vattnar? Har du tänkt på hur gott det luktar
när de ger liv åt blommor i en evig vår?
Men när våra hjärtan faller i höstens klor,
när regnet faller mot min ömmande hud,
och våren har somnat och blott i minnen bor,
och allting jag älskar dränkts i höstregnets ljud,
vad finns då att stoppa den tomhetens plåga
som döljer sig i de vackra himladroppar
som faller ner mot oss och släcker den låga
som annars brinner inuti våra kroppar?
Som socker är jag; smälter i regn och tårar,
och som sedan förtvinar och blir till dimma
där ingenting syns och all tysthet mig sårar
och allt jag vill är att med någon försvinna.
Allt stagnerar, skönheten gör mig rädd och skygg
när den i droppar faller från brinnande sky.
Ta emot mig, fånga mig, håll mig varm och trygg!
Fiona, fånga regnet, var mitt paraply!