Här går jag trött utefter asfalterade gator
som en hemlös, bruten och slagen av svåra villkor,
hackad på av hånskrattande gråfinkar och skator,
en despot som önskar så mycket men ingenting får,

en solglättig tidig morgon i innerstans kvartér
med en halvrökt cigarett som mitt enda sällskap,
med glansartad blick som observerar, spanar och ser
hur familjer sover lyckliga i sina gemak.

Så, i en parks daggfriska, inbjudande vestibul
slår mig morgonsolens sken ner i håglös tungsinthet,
och den mest frodande blomma tycks mig bräcklig och ful
där den framhärdande tindrar i solstinn ledsamhet.