Från mitt bröst, dess glesa skogar av hår
som kargt rest sig runt en cirkelformad glänta
bär en procession ut mitt hjärta på en bår
och i avsaknad av gråt hörs en gravklocka klämta.


Där finns lukten kvar av gammal parfym
och svett från de giftiga drycker
jag desperat förtärt med flackande syn
i mörka hörn i tårfyllda nycker,


som sedan dunstat ur porer skylda
i illaluktande ångor frånur heta drömmar
och blött och kladdigt lett väg åt den kyla
som rinner, djupt i mitt bröst, i ödsliga strömmar.


Dova visare ekar snöns fallande
ljud av nedslag. Min kropps kallnande
gryr, jag söker det diffusa, det dunkla,


där irrande tankar tillåts att drunkna.
Vacklande håller jag vansinnet stången,
jag söker natten, tyst och förgången.